Så har jag då blivit tv-stjärna. Så till den milda grad att jag drabbats av hybris - jo det är sant. Jag har i dagarna två nu gått omkring som en leende fjant och tror verkligen på att folk tittar på mig för att de känner igen mig från tv-soffan.
Alltså Daisy. hur långt ska det gå?!?! Snart kanske de vite männen hämtar mig!

I söndagsmorse cirka klockan 09.35 gjorde jag min tv-debut i Nyhetsmorgon i TV4. Visserligen har jag varit med i TV4- nyheterna en gång förrut - men det är över sju år sedan så det har alla mina fans redan glömt=)!
Att bli sminkad var hur underbart som helst. - Kör på med smink, sa jag. Gör mina ögon stora för de ser ut som grisögon - populärt nu i svinatider. Och sedan få bort bilringen under hakan. Den stackars make-upartisten tittade på mig med sina vackra STORA ögon och trodde nog att jag var där för att kommentera psyksjukhusens utsläppande av patienter.

Precis före min entré bjöds vi på frukost och jag sätter mig ner med en kopp kaffe i en skinnsoffa så låg så det kändes som om magen och brösten for upp över huvudet på mig. In kommer en lång tjusig blondin klädd i svart skinn från topp till tå med 13 cm klackar på sina nyinköpta stövlar. Jag tittar ner på mina små lackskor med rosett och ingen klack! Jesses så präktigt!

Härligt gott var det att ha en följeslagare bredvid sig i sändning, den kompetenta Christina Fleetwood. Men jag måste erkänna att jag älskade varje sekund, varje minut av sändningen. Och jag gör mer än gärna om det! MÅNGA GÅNGER.

Jag satt där och talade om övervikt, om förr och nu. Om attityder och plattityder. Som om jag var slank som en gurka. Jag har ju gått upp 25 kilon av mina förlorade 45. Spelar roll, jag mår som en prinsessa och har gjort en lång och intressant resa.

Väl hemma i soffan med dottern brevid smaskade vi oss chokladrån. - Välkommen till överviktscoachen, sa jag och så brast vi ut i en skrattattack som varade hur länge som helst. Det är självironi på högsta plan!