gömma för sig själv?

Att jag är en chockladälskare tror jag ni kära läsare redan har förstått. Och att jag också är en person som gått ner och upp så oerhört många kilon att jag slutat räkna. Nu kom det sig så att jag genomgick en magsäcksoperation för snart 10 år sedan. Och med dennes hjälp och min egen självklart lyckades jag gå ner 45 kilon.

Nåväl, en sak ska dock sägas att det var inte i huvudet jag var opererad. Så lusten till mat och choklad fanns och finns fortfarande. Men jag är ju samtidigt en positiv människa som tror så gott om allt - även om mig själv=)!
Så kom julen för ett antal år sedan och då var mina arvingar bortresta och jag helt allena i den stora hufvudstaden.
Inhandlade mat för helgen och såg att det var extrapris på en stor kartong Belgiska nougatsnäckor. - Aha tänkte jag, bra att ha om någon kommer förbi.

Erkänna kan jag att komma förbi mig är det sällan någon som gör. Även om jag bara bor på Norra Djurgården, så anser många att det är "så långt ute". Men som sagt lura sig själv kan man ju.

Hemma på kvällen kom jag på att jag hade en chokladkartong. Oh en bit kan man väl unna sig. En bit blev till två som sedan blev till fyra. Då fick jag den otroligt fantastiska idéen att jag skulle gömma kartongen för mig själv. De ni! Gör om det om ni kan!

Jag ställde mig på en stol i min lilla hall och öppnade skåpet ovanpå garderoben och slängde in kartongen så långt jag kunde. Det är högt i tak och den hamnade långt bortom sans och redlighet. Jag var så lycklig över min insats!

På natten när jag löste Svenskans korsord kom jag på att jag ju hade en kartong någonstans. Och jag visste ju var. Men inte hur jag skulle få ner den. Jag spekulerade rätt länge på detta. Inte hade jag någon stege heller som kunde hjälpa mig i mitt febrila tänkande.

Tog fram en stol och på den fyra tjocka handdukar och fyra påslakan sedan försökte jag ställa mig på detta vidunder.
Det gick med nöd och näppe. I handen hade jag tagit sopborsten och nu försökte jag med all makt jag kunde uppbringa att få tag på chokladeländet. Jesses vad jag slet. Svetten rann och jag började känna att lakan och handdukar startade en slags kamp mellan sig under mina fötter. Men skit i det tänkte jag. Här gäller det att ta kommandot om vem som bestämmer härhemma. Hon Daisy som vill gömma saker och ting eller Daisy som vill ha demokrati i detta  huset.

Och pang så rasade chokladkartongen ut genom skåpsdörren, men rasade gjorde även lakan och handdukar och stol. Fruken Daisy hamnade på hallgolvet med choklad och stol över sig. Men jag hade vunnit. Att jag sedan var så blåslagen att det nog hade gjort sig bra med en doktorstitt var en helt annan sak. Inte kunde jag komma in på akuten med blåmärken på arm och ben och förklara varför, dagen före julafton!!!!



Se hela bilden


Kommentarer
Postat av: markvärdinnan

Nu tänker jag snart komma förbi!

Vill gärna vara med om att fiska upp i skåpen med piastavakvastar efter fikat....

2009-11-20 @ 15:47:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0