kvinnognäll.

Jag åker ofta min hovbuss 55:an, den går härifrån mitt Hjorthagen ner till byn! Även så idag. Satte mig tillrätta och skulle precis slinka in i en busskön dvala och bara vara, så som jag brukar. Men då började det. Kvinnan, eller damen eller vad det nu kallas, som tillsammans med sin man, make, sambo eller vad det nu var, började gnälla. Om precis allt. Det var skåpsluckorna i köket och hallen som var stökig. Så körde bussen alltför långsamt så de skulle minsann missa Djurgårdsmatchen på Stadion. Och maken han bara jamsade med eller nickade. Så ringde hennes mobil och då gnällde hon på vad jag tror var dottern. - Men nu blir du ju försenad igen. Och jag har ju tjatat på dig om detta i flera dagar. Och nu kommer du försent. Men tänkte jag då, att det gör ju du med. KÄRRING.

Jo jag vet att det är fult att tjuvlyssna, men hur kan man annat, när det för övrigt är dödstyst i bussen och damen (KÄRRINGEN) pratade så högt att man säkerligen kunde väcka den mest insomnade man!?!?!

Nog måste jag väl erkänna med viss svårighet att när en kvinna gnäller då är det oroligt (alltså motsatsen till roligt)! Gnället är så infernaliskt infekterat och osexigt. Visst kan vi inte vara sexiga och trevliga hela tiden. Men att gnälla på en buss på väg till något som troligtivis är trevligt, hör väl i alla fall inte hit. Om det sedan är på att bussen går långsamt eller att skåpsluckorna i köket är omålade, det har jag lärt mig i alla fall - att det hjälper inte att gnälla.

Numera så fixar jag själv eller också så hyr jag ut det till någon. Eller så blir det helt enkelt inte gjort. That's it! Och om bussen går sakteligen i sin gilla gång, är inget man kan påverka. Åtminstone inte med kvinnognäll!

Kommentarer
Postat av: markvärdinnan

Nu tycker jag att det var lite väl mycket gnäll på en kvinnlig medpassagerare - tänk dig vilket töcken hon befann sig i - skåpluckorna var säkert svarta av trycksvärta - som innehåller lösningsmedel.

Och så var det en virrig dotter också.

Och maken borde fått gå bredvid bussen. Den gick ju ändå så långsamt.

2009-11-10 @ 11:23:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0