uppvisning.

Häromdagen promenerade jag Nybrogatan ner. Från Östermalmstorg mot Raoul Wallenberg Torg. Fredageftermiddag betyder MYCKET folk på denna korta sträcka. Vädret var soligt och flanörerna extra fredagsglada. Även jag, leende stråtade jag och blev ännu lyckligare av att de flesta tittade uppmärksammat på mig. Och log. Oj, tänkte jag, idag måste jag se fantastiskt fin ut. Bra att jag valt att ta på mig den nya svarta vida kjolen och den svarta lilla koftan till.

Jag fick nästan hybris av bekräftelserna och uppmärksamheten. Detta skulle alla människor få uppleva. Att få känna sig uppskattad och eftertraktad. WOW! Det var nästan så att jag lyfte några centimeter över gatustenarna. 

Måste ta en titt på denna tjusiga varelse, tänkte jag och tittade mig i skoaffärens fönster. Där stod hon Daisy. Den uppskattade kvinnan, den lyckligaste av lyckliga. Med kjolen halvt uppvisande rumpa och ben. Den nyinköpta vida kjolen hade blåst upp och fastnat i linningen. Vilken syn!?!?!

Vad gör man i denna situation när det går miljoner tankar i ens lilla hjärna - alla som sett mig och min stora rumpa - inte konstigt att de haft roligt och att deras leende större än störst. Äh - det bjuder jag på. Drar ner kjolen och vandrar vidare mot Dramaten. Jag har ytterligare förgyllt dessa fredagslyckliga människors liv. Och nu har de dessutom något att prata och skratta om vid middagsbordet.

Kommentarer
Postat av: markvärdinnan

Du borde blivit fotograferad!

2009-09-16 @ 00:47:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0