Häromdagen besökte jag min husläkare - eller familjedoktorn som vi kallar henne för. Vi hade inte setts sedan i höstas och hon blev alldeles mållös. Jag ljuger inte. Men kära nån sa hon, du är ju så liten. Igen fick jag höra att jag är liten. Hahahahaha. Underbart var det. Och det bästaste av allt, är att jag blev av med min blodtrycksmedicin. Jo men visst. Så bra tryck hade jag. En test sa doktorn. På en månad. Jepp, sa jag med ett jättestort leende. Minsann. Liten och trycklös =)!!!

Men jag måste också erkänna att jag nu precis som när jag opererade mig förra gången för snart 11 år sedan, har en konstig tomhetskänsla inombords. Den kommer smygande och jag känner igen den. Har lite svårt för att sitta still i soffan och bara titta på tv. Något som jag inte haft på många år. Och jag försöker lokalisera varför känslan infinner sig. Och jag tror jag har svaret. Det är helt enkelt saknaden efter mina matstunder. Jag har för mycket tid nu, som jag inte ägnar åt mat och choklad. Och den tomhetskänslan måste jag få bort genom att aktivera mig på andra vis.

För första gången på många år är mitt hem helt undanplockat. Ingen disk i diskhon, inga kläder på stolar och inga smulor under bordet. Det är en stor fördel. Men jag har ingen ro i kroppen att läsa. Det är något som jag brukar ägna sommarsemestrarna åt. Och det är ju helt tossigt.

Alltså nu gäller lite terapeutisk verksamhet med mig själv!?!?!
God lördagskväll!