sedan urminnestider har jag alltid frusit om fötterna. Inte när jag är ute i 20 minusgrader - utan i sängen. Mina fötter är iskalla och det hjälper inte ens med fyra täcken plus minken. Jag fryser ändå! - Dålig blodcirkulation, var det någon klok människa som sa. Ett annat ljushuvud tyckte jag skulle skaffa mig en man som kunde värma mina fötter, men alltså, jag skaffar väl inte en karl i huset för mina fötters skull.

I helgen var jag i Skånelandet för att arbeta med min tidning tillsammans med bildredaktör Knoll och grafiker Tott. I Totts kök huserar vi då, med Macar så stora som hus och så min lilla emachines. Det var KALLT med STORT K kan jag intyga. I köket - inte i sängen! Mina fötter blev till is och jag hade svårt att koncentrera mig på det jag borde - alltså författa, chefa och lite annat. Tack och lov förstod min kollega detta dilemma - hämtade STOR PLÄD och härliga duntofflor. Och hjälpte "tanten" med att drapera in sig och få på tofflorna. Så, sa han, nu är du klar för jobb. Och det bästa med detta hela är att du är närmast låst vid din läst.

Det är gott med vänner!