Ibland önskar jag att jag vore lomhörd. Men det är jag inte. Fast mina arvingar tycker att jag hör dåligt. Då brukar jag svara: - Jag hör det jag vill höra!

Fast i ärlighetens namn hör jag lite dåligt. Men märkligt nog hör jag saker som jag kanske inte borde höra. Som till exempel häromdagen när jag, på mitt vanliga långdragna utförliga "lägga-till-och-dra-ifrån-sätt", skulle berätta för min "manfriend" att jag fått höra av en väninna att jag var oåldrig. - Uråldrig, kommenterade han!

Tänk att det hörde jag! Visst är det väl märkligt. Men jag hörde inte när någon hemma sa att mjölken var slut?!?! Förklara det ni!