älskade arvingar

om detta har jag skrivit mycket. Om mina älskade ungdomar. Kan man egentligen skriva för mycket om detta ämne. Nej det tycker inte jag. Självklart är jag fullt medveten om att alla inte gillar att läsa om det. Men som min BVC-sköterska sa, för 22 år sedan när jag var nybliven mamma. Fru Daisy - hon var av den gamla stammen - om sina barn kan man berätta för mig och mormor. Ingen annan orkar lyssna. Och hon har nog så rätt.
Alltså om du inte orkar läsa om en av mina ättlingar, så får du hoppa över detta inlägg. Det kommer flera senare....

Han min äldste arvinge hämtade mig med sin nya bil idag. Kan du komma in - undrar han. Bilen är nämligen HÖG. Ja ja, så liten är jag väl inte....Så tog vi STORA ICA och där gick vi tillsammans. Jag pekade och han plockade. Han vet att jag inte får bära tunga saker på några månader. Efter det att vagnen var halvfull betalade jag och sonen packade kassarna. Oh så njutbart!?!?!?! Och kånkade till parkeringsplatsen. Nu är vi väl sugna på en kopp kaffe säger han och tittar på mig under sina vackra mörka ögonbryn. Och med den blicken, vem är inte sugen på en kopp kaffe???? Ett nyöppnat café ¨på Värtavägen besöktes och där bjöd sonen på riktigt riktigt gott kaffe - högsta betyg! Han bjöd!!!!!! Bara det!

På vägen tillbaka till bilen tog han mig under armen. Och när jag skulle kliva in i denna nya tjusiga tingest, säger han. Mamma, jag tar gärna din medhavda kaffemugg medan du tar dig in i bilen....jag tror han var rädd för att jag skulle spilla när jag krängde mig in i detta beiga skinnklädda underverk!

Väl hemma i Hjorthagen tog han alla kassarna och ställde in dem i köket. På köksbordet så att jag slipper böja mig. Mmmmmmmmmmmm jag älskar denne son.

Om min härliga halvtossiga yngsta arvinge ska jag skriva om snart. Vänta bara!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0