uppskattning, uppmuntran, uppvaktning

är väl något vi alla behöver. Massor av tycker jag. Och det är dessvärre något som saknas i vårt avlånga land. Vi är inte världsbäst på att ge varandra komplimanger och klappar på axeln. Men tänk egentligen så lite som behövs för att göra livet lite gladare. Både för den du uppmuntrar och för dig själv. Att ge en komplimang värmer i kroppen, jag lovar. FÖR JAG VET! Jag strör faktiskt komplimanger omkring mig. Men jag MENAR DEM ALLTID och gör det inte bara för "syns" skull.

Häromdagen uppmärksammade jag en kvinna på ett café som hade en så otroligt snygg kofta på sig. Och då finns det liksom inget annat att göra än att säga det till henne, eller hur. Och det gjorde jag. Hon blev oerhört glad och tackade flera gånger och lyste upp som en sol. En enkel match.

Idag har jag själv fått höra flera gånger: - Oh vad du ser bra ut! Jesses jag blir alldeles matt i kroppen och jätte jätteglad. Min "manfriend" sa att jag ser strålande ut och är söt. Och då blev jag nästan generad. Men jag sörplar i mig och njuter till fullo.

Och så tänker jag på Grethe Qviberg i programmet "Ladies på Östermalm" som sa: Jag vet att jag ser bra ut. Och blir väldigt glad när jag får komplimanger. Och det ska man bli och tacka för dem ordentligt.

Så sluta nu med Jantelagen. Strö komplimanger omkring dig, och ta åt dig av dem du får. Som man bäddar får man ligga!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0