Första maj var en viktig datum när jag var ung. Inte för att jag gick ut på stan och demonstrerade och skrek "Stoppa det och fixa det". Nä nä nä. Det var DAGEN med STORT D, då jag slängde strumporna. Just det. En befrielsedag av stora mått. Boende i Skåne så brukade det vara rätt så skön temperatur. 

När jag sedan flyttade norröver så sköt jag fram befrielsedatumet. Till 15 maj. Men igår orkade jag helt enkelt inte längre vänta, så av åkte sockarna och foten fick glida ner i ett par ballerinor utan en massa hinder. Vilken lycka!

Att det sedan var kallt om fötterna, det är en helt annan sak! Eller hur?