Men det var inget litet småkryp - utan EN RIKTIGT RIKTIGT STOR SPINDEL. Jesses vad rädd jag blev. Men det skulle jag ju inte visa sonen.Tar en handduk och försöker smälla till, men spindeln kryper under badkaret. Då får jag fullkomligt fnatt. Stänger badrumsdörren, tejpar igen alla skrymlsen och småöppningarm, till och med låset.

Ingen av mina vänner var hemma i stan. All var på semester, så där kunde jag inte vänta mig någon hjälp. Då får jag idéen att ringa polisen. Man har ju läst om liknande incidenter i kvällspressen. Men på polisen möttes jag av följande svar: - Men lilla frun, det är lönefredag i juli. Vi har annat att göra än att jaga spindlar. 

Jag förstod att farbror polisen trodde jag hade tagit mig några fredagsglas!

Den natten sov jag inte en blund. Jag satt uppe och lyssnade och funderade vad varelsen i badrummet gjorde. Och smidde planer. På morgonen använde vi tvättstugans toalett till diverse saker och jag hade börjat min rundringning. Till "Djurens rätt" - nämen du gå in och lägg den i en burk. Så hämtar vi den i eftermiddag.  Till vännen på ön som tyckte jag åter skulle ringa polisen.

Denna morgon var det en helt annan polis jag fick tag på. Usch fy sa han. Vi kommer. En timme senare står jag i köksfönstret när polisbilen kommer. Två ursnygga LÅNGA poliser tittar upp och frågan om det är jag som är

"spindelkvinnan"?!?!?!

Inne i lägenheten tar de på sig de STORA SVARTA SKINNHANDSKARNA och frågar lite oroligt - är den väldigt stor, spindeln alltså. Jesses, JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, svarade jag. 

Så äntrar de badrummet och jag hör kommentarerna, där är den! F-n nu försvann den! Med mera...

Fem minuter senare kommer de ut - rätt vita i ansiktet. Med min mammas gamla fina kaffeburk. STÄNGD.

Jo, du spindelkvinnan. Du hade rätt. STOR ÄR DEN. Och äcklig. Men i gott förvar! Nu kör vi ut den till Skansen.