Det var en helt fantastiskt trevlig kväll och runt bordet skrattades det glatt precis som vi brukar göra. Allt enligt konstens alla regler. Jag åt hälften av förrätten och halva huvudrätter, en ljuvlig fiskgryta. I lugn takt. Men den där "sista" biten fisk skulle jag ALDRIG ha stoppat i mig. Den blev för mycket! STOPP sade det. På momangen.

Jesses anamma vad dålig jag kände mig. På bråkdelen av en sekund förvandlades glada trevliga uppspelta Daisy till en gnällig, urdålig, patetisk överjäst person. Och jag bad att få rekommendera mig. Promenerade Kommendörsgatan fram och någonstans i mitt innersta så trodde jag aldrig att jag skulle komma hem. Men den friska vinden gjorde i alla fall lite gott. Dock inte tillräckligt.

När jag ÄNTLIGEN nådde hemmet, så satte jag mig på en stol och gnällde i ungefär en timme för dottern. Oj oj oj vad jag mår dåligt. Fy för sören, jag ska ALDRIG äta mer. Eller åtminstone aldrig sås mera. Sa jag ett oändligt antal gånger.

Och faktum är att jag aldrig i mitt tidigare liv varit så MÄTT och överjäst. Några timmar senare mådde jag bra och kan garantera er att jag sov sanslöst gott. Operationen är lyckad - precis så ska man känna sig när man ätit för mycket och fel!

Sensmoralen då. Nä den struntar vi i denna gång!