På det Konglige Teater i Köbenhavn visades flera gånger en pjäs som heter "Innanför murarna". Den såg jag tillsammans med mina föräldrar några gånger. Handlingen skulle kunna vara hämtad från dagens samhälle men det var den inte. Den handlade om en dansk-judisk familj om deras shabbatmiddag och deras umbäranden. På 1900-talets början. Ett fantastiskt skådespel och en otrolig handling.

På något sätt har jag levt med den i många många år. Nu är det ju inte så att jag känner mig utanför på något sätt. Jag är judinna och mina förfäder på mammas sida kom hit 1850. På pappas sida kom man först till Sverige i början av 1900talet men trivdes inte i Stockholm utan flyttade vidare till Kobenhavn.

Visst har det hänt att jag känt mig lite som "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen, speciellt kring juletider. Men inte så ofta. Däremot tror oftast folk att jag kommer mer söderifrån än vad jag gör. Alltså långt mer söderut än vad Malmö ligger. I min dotters klass har man visst lite svårt med det där med invandrare. Och tror att hon har invandrat någonstans ifrån, Trots att hon talar svenska och berättar att både mamma och pappa är födda i Sverige. Att morfar var dansk och att momor vad född i Malmö. Att farfar var född i Finland förklarar ju en del, tycker klasskamraterna och vi skakar på huvudet härhemma och skrattar!!! Och hon som är femte generationen svensk.Tänk då hur det är för de som är nyanlända eller andra generationen.....

Nu sitter jag i Visby på hotel Donners, och det ligger innanför murarna. Det är viktigt här. Att bo innanför eller utanför. Men det har en helt annan betydelse.