För några år sedan när min ena arvtagerska pratade om Facebook så tyckte jag inte om det. Alltså om Facebook. Det är väl ingenting att vara med på, sa jag. Låta alla människor veta allt. Nä usch, det är inget för dig, sa jag!
Och absolut inget för mig! Sedan satt jag och sneglade över dotterns axlar när hon var inloggad, men jag var fortfarande ståndaktig. Jag TYCKTE INTE OM DET DÄR MED FACEBOOK!

Och jag är ju som sagt en människa med många principer. Fy och usch för facebook. Så var det med det!

Men någonstans i kroppen började intresset väckas. Mer och mer. Men det kunde jag ju inte erkänna! En kväll tog jag mod till mig och bad arvingen om hjälp. Att öppna ett konto på den där sidan, ja den där sidan man visar upp sig på! Hon tittadepå mig med sina stora vackra mörka ögon, log och sa. Men du gillar ju inte facebook?!?!?!
Och så fixade hon in mig, och sedan dessa är jag inloggad. I tid och otid. Nästan! Och älskar det.

En helt ny värld har öppnats för mig. Har fått nya vänner, hittat och blivit hittad av släktingar, fått upp kontakter med skolkamrater från förr i tiden och skapat nya jobbrelationer. Helt otroligt! I love it!

Så var det med den daisyprincipen!!! Och facebook är fantastiskt - när det fungerar. Och det gör det dessvärre inte idag. Men säkerligen imorgon!