Lite märklig rubrik kanske. Men jag har verkligen spekulerat mycket på hur det kan komma sig att jag är så förtjust i försvars- och säkerhetspolitiska frågor?

Under årens lopp - ojojoj det låter som om jag vore lastgammal?!?!? - har jag följt debatten, läst promemorior, deltagit i konfenser och seminarier, intervjuat ministrar, kaptener, generaler, helt vanliga dödliga, sjövärnare, bilkårister, lottor, amiraler och en massa andra. Försökt lära mig mer för att jag är så sanslöst nyfiken. Och jag tröttnar inte. Hur kan det komma sig? Det har jag funderat på kan du kära läsare tro.

Är det uniformerna? En man i uniform är ju rätt tjusig, det måste erkännas. Men ärligt talat det är inte det. Även om jag ibland kan känna mitt hjärta klappa lite extra när jag ser en stilig malaj. Nä, det måste vara något annat!

I mitt föräldrarhem i Malmö, var det alltid högt i tak runt matsalsbordet. Vi pratade mycket politik och framförallt säkerhetspolitik. Alltså det måste ligga i generna. Jo det gör det säkerligen. Så har det blivit mer och mer och intresset bara växer. När jag 1987 blev anställd på Lottornas Riksförbund så kände jag att det var försvarsfrågor jag ville arbeta med. Och när jag 1995 startade eget då blev det naturligt för frivilligorganisationer och även andra myndigheter inom försvarsfamiljen att kontakta mig för diverse uppdrag. Och jag var och är överlycklig. Nu har det gått lite mer än 16 år sedan jag blev min egen något jag aldrig ångrat. Jag fortsätter arbeta med det som ligger mig varmt om hjärtat - försvar-, frivilligförsvar och säkerhetspolitiska frågor. Alltså nu vet jag varför jag är så förtjust i dessa frågor. Att det sedan dyker upp en och annan stilig uniform är ju faktiskt bara en liten bonus!!!