Men den femte juni är en alldeles speciell dag för mig. Det är den danske grundlovsdagen, och alltså Danmarks nationaldag. Igårkväll tog jag ned min fina danska träflagga, Dannebrogen, och ställde fram den i fönstret. På plats klockan 00.00. Så firade jag med att tänka på min pappa - den galne dansken och på danska smörrebröd och på bröderna Laudrup - alltså fotbollsbröderna med de snygga benen.

Och så spekulerade jag om det där med att man är två i en på något sätt. Dansk och svensk. Eller svensk och dansk. Det märks alldeles speciellt när det är landskamp. Då hejar jag på Danmark, det har jag bloggat om tidigare. Men å andra sidan blir jag ju inte ledsen om Danmark förlorar.