fyra

stycken vegetariska vårrullar fick jag i mig ikväll. Mina äldsta ättling hämtade mig på stationen. Men att ta sig ut från den kungliga hufvudstadens centralstation och hitta sonen var inte det enklaste. Och eftersom jag är en kvinna som denna gång reste iväg med STORT bagage så blev det ännu jobbigare. Någon rulltrappa hittade jag inte så jag fick helt enkelt släpa upp mina "heavy"-väskor för trappan och just då fick jag något som kändes som en "dumping" eller klimakteriebesvär eller blodsockerfall. Kärt barn har många namn!

Svetten rann och kinderna blossade, hjärtat bankade och benen kändes som gelé! Jag slängde mig in i sonens bil och betedde mig en aning märkligt. Kör, sa jag! Sonen tittade på mig med sina stora vackra mörka ögon! Hur mår du egentligen, undrade han. Ju bara bra, sa jag. Men konstigt. Och så tog jag två sockerfria läkeroltabletter.

Vi träffade den andra arvingen på Thairestaurangen och jag drack upp en Cola light. Fortfarande skakade armarna på mig. När maten kom in åt jag rätt fort måste jag erkänna. Men tuggade rejält som man ska.

Efter 20 minuter hade jag vräkt i mig fyra vårrullar (NB: de är små) utan några som helst problem. Men blev proppmätt, dock utan att känna mig dålig. Och så hade dumpningen, blodsockerfallet eller vad det nu var, slutat.

Ja så kan det gå när man irrar omkring och varken hittar hissar eller rulltrappor!!!




Kommentarer
Postat av: Lena

Tycker det låter som ett blodsockerfall. För att dumpa måste du ju ha ätit något innan :) Jag har blivit jättekänslig efter op när det gäller att hoppa över måltider eller äta senare än jag brukar. Mitt mål är att äta var tredje timme och ofta får jag sådana reaktioner som du hade redan efter 3,5 timmar. Det gäller att alltid ha något i väskan som man kan ta i sådana lägen, och för mig funkar Swebar's bra. Kram

2011-03-14 @ 04:30:42
URL: http://zitalena.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0