Att jag är född i Malmö vet ni väl vid det här laget. Och att jag är skånska i själ och hjärta trots att jag bott i förskingringen (läs Stockholm) i över 30 år. Jag älskar Stockholm. det är en otroligt fin och vacker stad. Men jag längtar ut till havet. Och då tycker säkert flera att vi har ju hur mycket vatten som helst i Stockholm. Jo det har vi förvisso, men det är skärgården och inte öppet hav. 

Och det är stor skillnad minsann. Nu har jag varit i Kalmar och närheten till havet gör mig alldeles lyrisk. Promenerat utmed kajen i några timmar på morgonkvisten. I blåst, jo, men vad gör det. Det är vårvindarna som kommer.... Suttit med en kopp kaffe på en trälår och bara njutit och kontemplerat.Och på en kanon, hehe! Livet är gott!