självinsikt

Jag befinner  mig uppe i Roslagen. På en övning tillsammans med Sjövärnskåren, Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap, Räddningstjänsten i Norrtälje, Röda Korset och Sjöräddningssällskapet. Det är mitt jobb att bevaka detta. I dagarna två är vi mestadels ute till havs. Och jag älskar varenda minut av det.

Men nu skall jag berätta om hur jag har blivit, eller rättare sagt, hur jag kommit att utvecklas.

Inbjudan till denna händelse kom mig tillhanda för några veckor sedan. I vanlig ordning hörde jag av mig via mail och undrade lite om själva upplägget. Och om jag, som varken har bil eller körkort, kunde få skjuts av någon.
Och vips, bara efter någon timme var skjutsen ordnar. Så var det med det. Och jag lade inbjudan till handlingarna.

Så närmade sig helgen och jag hörde av mig till övningsledaren om hur vi skulle bo, om det var toalett på rummet och om man skulle ta med handduk och sänglinnen. Men nu var det inte så att jag samlade ihop mina frågor. Utan skickade en fråga per mail. Herrejesses! Jag fullkomligt bombaderade honom med mail!

NU ikväll när vi alla satt till bords och intog en helt ljuvlig middag hade jag övningsledaren på min högra sida. Och då kom mina mail upp i konversationen. Alltså som vi skrattade åt detta. Och jag kanske allra mest, av att höra hur han tolkade det hela. Stackars karl säger jag bara. Minst fem mail av mig på de senaste två dagarna.

Men man kan ju trösta sig med att jag i alla fall har självinsikt!!!!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0