jag vet att jag inte är ensam om det. Men det är väldigt få som pratar om det. Man gör det flera gånger om dagen, men ingen säger något. Jag pustar och suckar och försöker verkligen åtgärda det, men till ingen nytta. Jag har helt enkelt inte lyckats, trots att jag försökt i flera år, att bli av med åkomman. Vi måste börja prata om det. Helt enkelt komma ut.

Som sakletare....

Ibland tycker jag att hela dagarna går åt till att leta efter någonting. Först är det glasögonen så att jag kan läsa Svenskan på morgonen. Sedan fortsätter det med busskortet eller den där vita toppen som jag absolut vill ha. Men det är inte det värsta. Det värsta är "i-väsk-letandet"! Efter plånboken, nycklarna, läppstiftet, almanackan, den medhavna bananen med mera.

Och kom nu inte och säg "ta en mindre väska". Det har jag prövat, det hjälpte inte.....