Så stod han där på flygplatsen och väntade. Lång och stilig. Med sina vackra mörkbruna ögon och den härligt gröna halsduken. Det kändes i hela kroppen och jag var så stolt att jag säkerligen växte minst fem centimeter på stubinen., från 161 till 166 cm över havet. Ättlingen, arvingen, sonen. Och det kändes ännu mera härligt att ha landat på "hemmaplan"!, För trots att Rikskonferensen i Sälen, är min hemma-arena och att jag fullkomligt älskar allt som handlar om försvar- och säkerhetspolitik så blir man rätt trött efter mer än 3,5 dygn i detta fullkomliga euforiska sammelsurium.

Nu ska det vilas och reflekteras, samla tankar och idéer. Skrivas och givetvis också spekuleras. 

Jag har redan börjat min vilopaus genom att senluncha med mina båda ungdomar. Dottern anslöt i stan och när hon kom emot mig med denna vackra varelse så kände jag värmen stiga i hela mig. Och det är något av det bästa som finns. Det är gott att vara hemma.