reflektion

Jag säger som Nasse i Nalle Puh: - Kära nån! Om vaddå undrar ni säkert och om det ska jag förtälja....

Det var dags för Håkan Juholt att framträda. Och det efter en fyra veckors lång tysthet. Så kom han då upp på scen, visserligen solbränd som kanske skulle markera att "jag är inte samma partiledare som för en månad sedan"! Men det var faktiskt bara på ytan som förändringen märktes. Trots semester så var han en ganska pressad och stukad man. Så tyckte i alla fall jag. Tacka vet jag "förr i tiden" när Juholt antog Sälenscenen för att prata försvarspolitik, då var det en mycket kraftfullare och dynamisk man som orerade. Det var nästan så att jag tyckte lite synd om honom, missförstå mig rätt.

Men han ville i alla fall att man skulle SATSA STORT på frivilligorganisationerna och hemvärnet. Låta dem sköta många uppgifter inom försvaret. Det låter fantastiskt  - men varför tror jag inte på detta????

Jan Björklunds tal var inte överraskande. Han är en stor försvarsvän och kan sina saker. Han pratar inte i gåtor och höll ett bra tal. Ingen stor retoriker, men låter trovärdig. Folkpartiet vill på sikt höja försvarsanslagen, men om det vet vi inget idag. Var ska i så fall pengarna tas ifrån undrar jag.....

Nu har solen gått ner och backen är vackert upplyst. Dags för en liten vilostund.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0