Häromdagen kom jag promenerades inne i Fältöversten. Framför mig - cirka 30 meter - såg jag en ung man som verkade bekant på något vis. Hm  honom har jag sett någonstans. Undrar om han är en kändis, tänkte jag. Kisandes med ögonen och försökte påminna mig var jag sett honom?!?! När han kom riktigt nära såg jag att det var en kändis - åtminstone för mig. Det var min son!!!!

Nu säger det en hel del om mig?!?! Inte så att jag inte träffar min äldste arvinge så sällan att jag inte känner igen honom. Nä nä nä. Och inte heller så att han har förändrats på något sätt. No way. 

Förklaringen är helt enkelt den - att mina glasögon ligger väldigt bra i väskan. Och där har de legat i dryga 40 år. Så länge som jag har haft glasögon.