Och då kan man ju undra hur jag som är så "social" kan spendera dagar efter dagar utan att prata med någon? Men jag pratar för fullt!!! När jag var inne i en ostaffär här i Visby så var ägaren en pratsam herre som berättade om sitt liv på Gotland och om varför han flyttade hit. Inte nog med att jag köpte goda ostar och gott bröd, så hade jag en jättetrevlig stund. 

Förmiddagens kaffe intogs på ett bok- och musikcafé. Jazztoner strömmade ur högtalarna och se det kunde vi snacka om ägaren och jag. Till det serverades café au lait med macka. När jag satt på stolen utanför caféet kom världens sötaste hund förbi. Ja ja hon var ju inte ensam, hon hade en matte med sig. Och med hundägare kan man prata om både det ena och det andra.....

Behöver jag fortsätta? Så är mina dagar här i Visby och så även i Ystad. Jag är inte ensam.