optimism
Ibland förundras jag över min egna positiva inställning till livet. Ja det är faktiskt sant. Att jag har en sådant enorm tro på att saker och ting löser sig och att jag är optimistisk inför nästan allt.
Alltså missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag är mesig på något sätt. Tvärtom tycker jag. Och åsikter har jag ju både hit och dit. Min positiva inställning till livet finns där på något sätt. Och jag gnäller väldigt sällan. Jag spekulerar i om det är en mogenhetsaspekt? eller en uppfostran eller är det rentav gener. Vem har jag i så fall ärvt detta av?
Som egenföretagare är inte livet alltid en dans på rosor. Det är inte så att pengarna trillar in precis. Det har stundtals varit hårt arbete, blod, svett och tårar. MEN ALLRA MEST SKRATT och ENORM TILLFREDSSTÄLLELSE: I de mörkaste stunder har jag aldrig klagat - detta är ju faktiskt självvalt - utan sett till det positiva. Det löser sig är mitt motto.
LIkadant när det gäller att vara självstående förälder - ordet ensamstående gillar jag inte. Alltså självstående förälder har det varit en fantastisk resa. Att lära känna sina ungdomar och ha tid för dem är en ynnest. Att vara med dem och umgås är ett privilegium som är oerhört. Att också få att tid till sig själv varannan vecka har varit en gudagåva. Som faktiskt inte är alla människor förunnat.
Denna enorma positivitet kanske inte gillas av alla. Men vad göra åt det. Jag stornjuter själv av den. Och förhoppningsvis kan den kanske smita av sig lite! Och gå i arv!
Alltså missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag är mesig på något sätt. Tvärtom tycker jag. Och åsikter har jag ju både hit och dit. Min positiva inställning till livet finns där på något sätt. Och jag gnäller väldigt sällan. Jag spekulerar i om det är en mogenhetsaspekt? eller en uppfostran eller är det rentav gener. Vem har jag i så fall ärvt detta av?
Som egenföretagare är inte livet alltid en dans på rosor. Det är inte så att pengarna trillar in precis. Det har stundtals varit hårt arbete, blod, svett och tårar. MEN ALLRA MEST SKRATT och ENORM TILLFREDSSTÄLLELSE: I de mörkaste stunder har jag aldrig klagat - detta är ju faktiskt självvalt - utan sett till det positiva. Det löser sig är mitt motto.
LIkadant när det gäller att vara självstående förälder - ordet ensamstående gillar jag inte. Alltså självstående förälder har det varit en fantastisk resa. Att lära känna sina ungdomar och ha tid för dem är en ynnest. Att vara med dem och umgås är ett privilegium som är oerhört. Att också få att tid till sig själv varannan vecka har varit en gudagåva. Som faktiskt inte är alla människor förunnat.
Denna enorma positivitet kanske inte gillas av alla. Men vad göra åt det. Jag stornjuter själv av den. Och förhoppningsvis kan den kanske smita av sig lite! Och gå i arv!
Kommentarer
Trackback
