platt

Alltså jag börjar mer och mer likna min mamma. Kanske inte utseendemässigt, men mer det där med att inte gilla nya saker. Jag ska ta ett exempel.
 
I min lilla våning hade vi en gammal tv som följt med familjen i säkerligen 15-17 år. Den var liten, svart och en traditionell tv. För drygt 10 år sedan köpte jag en lite modernare variant, silvergrå. 14 tum som den andra vi hade. Men den nya skulle sonen få ha i sitt rum. Så flyttade sonen och tvn stod kvar där hans rum. Som blev mitt....
Inte ville han ha "den gamla tvn" med sig.
 
Så slutade den lilla svarta att fungera och jag som är en redig kvinna?!?!?! hämtade in den lilla grå att ha i vårt lilla stora rum. Perfekt tyckte jag. Men inte den andra familjemedlemmen som klagat de senaste åren. Den hackar och låter - men i min värld har den varit en bra trotjänare. Jag tycker dessutom inte ens om att ha tv i stora rummet. Och jag möblerar ALDRIG efter en tv. ALDRIG. 
 
Under några år har så den unga kvinnan som jag sambor med tyckt att vi ska köpa oss en PLATT-TV. ICKE har jag sagt. Vi behöver ingen sådant elände in i vårt hus. Usch!
 
Men se idag så var det två donnor som bar hem en 32-tums PLATT-TV. Installerade gjorde dottern. Men jag har fått bestämma - den ska inte hänga upp på väggen och ej heller stå på sekretären. Den ska stå där den syns minst. Så det så.....
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0