Mina barns farmor

Idag högtidlighåller vi minnet av förintelsens offer, Förintelsens minnesdag. Det var den 27 januari 1945 som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. Över hela världen högtidlighålls denna dag.

Mina barns farmor Genia var en av dem som befriades. Hon och hennes syster kom med de så kallade "vita bussarna" till Sverige. Här fann hon sin fristad, efter många år i förnedring, misär och utplåning av hennes familj. Hon var mycket sjuk och utmärglad när hon togs omhand i Malmö efter en lång färd från Auschwitz. Hon hamnade sedemera i Örebro, skaffade sig arbete, lärde sig svenska och träffade sin kärlek, en lång stilig man från Helsingfors, mina barns farfar.

De fick två barn som betydde allt för dem. Att leva med det som Genia gått igenom var inte lätt. På den tiden fanns varken traumacenter eller möjlighet att gå till psykolog. Och livet gick på något sätt vidare. Dessvärre drabbades hon av svår sjukdom och dog alldeles för tidigt i början av 1970-talet.

Senare fick hon fyra barnbarn som aldrig fick träffa sin mormor respektive farmor. Men hennes berättelse lever vidare. Såsom många andra överlevares grymma historier. Mina två barn har växt upp som fria, självgående och stolta judar. med starka identiteter. Det om något är så otroligt fint och varje dag är de och många andra i den så kallade "tredje generationen" ett bevis på att det finns en god värld trots allt.

Men, och här måste jag skriva men, den är hårfin. Varje dag måste vi alla kämpa för att godheten ska övervinna det onda. För det finns fortfarande människor som hatar. Hatar judar, romer, homosexuella muslimer och oliktänkande. Vi måste vara observanta för minsta lilla avyttring och verkligen stå upp för det demokratiska samhället. För den är värd att försvaras.

Mina barn fick aldrig träffa sin farmor. Jag är dock övertygad om att hon hade varit enormt stolt över dem och lycklig över att de kan leva ett gott fritt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0