Så var det dags igen, att reflektera över Folk & Försvars Rikskonferens i Sälen. Den 71:e i ordningen och den 19:e för mig. Fast det höll knappt på att bli någon resa för mig i år. Dagen före vaknade jag med feber och halsont. Kände mig som en Man som är förkyld. Jag lovar. Och ännu mer ynklig när jag var tvungen att konstatera att jag inte skulle kunna vara med på för mig årets stora begivenhet. Jag ÄLSKAR ju försvar- och säkerhetspolitik. Abstinensen ökade var varje timme och när jag sedan läste inläggen på Facebook om hur bra allting var - ja då steg febern nog ytterligare någon grad. Men efter ett STORT ambitiöst intag av medikamenter av alla de slag, inklusive ingefära, citron, honung och kokt vatten så stod jag i alla fall på benen på måndagsmorgonen och kunde följa med en mycket god vän, som skulle bila upp andra dagen.

 

Nåväl, reflektioner var det! För det första är jag förvånad över att det sitter närmast 350 personer på åskadarplatserna, alla med intresse för försvars- och säkerhetspolitik. Om vi drar bort alla journalister och fotografer som irrar omkring efter något intervjuoffer eller ett scoop, så är det cirka 310 kvar. Av dessa 310 personerna var det INTE EN ENDASTE EN som ställde någon fråga i konferenssalen. Trots att moderatorn vid ett flertal tillfällen uppmuntrade till frågor från publiken. INTE EN ENDA på tre dagar. Jo förresten - en var det. Och det var undertecknad. Och den frågan ställde jag inte förrän på tisdagen, då konferensen pågått i över två dagar. Jag missade tyvärr både statsministerns, försvarsministerns och överbefälhavarens tal. Jag såg dem i webbutsändningen - men jag var inte tillstädes. Hur kan det komma sig att ingen ställer frågor?

 

Det är viktiga livsavgörande frågor som tas upp på scen och ingen har något att fråga om? Mycket märkligt! Det är för mycket budgivning och auktion när det gäller pengar till försvaret. Jag sa i Expressens livesändning igår - att jag anser att försvaret är alldeles för allvarligt för att hålla på budgivning med en miljard hit och tio miljarder dit. Jag anser att allianspartierna beter sig barnsligt. Men regeringen får också en känga. De velar! Låt någon ta befälet, sätt er ner NU och ta beslut. Vi står inför problem, Ryssland ökar sin närvaro i Östersjöområdet, de rustar upp och håller på med påverkanskampanjer, datorintrång och skyr inga medel för att föra krig och intervenera. Vårt svenska försvar behöver mer pengar och de behövs NU. Inte om ett år, tre år eller fem år. Försvarsberedning i all ära, visst är det bra, men Björn von Sydow som utsetts till ordförande, kommer inte presentera något det närmsta året. Jag är en människa som gillar konsensus. Jag tycker om när man kan göra breda uppgörelser och komma överens. I en sådan viktig och allvarlig fråga som försvaret av Sverige, behövs samsyn, partiövergränsande uppgörelser - men det behövs någon som tar ledningen och säger ifrån.

 

Överbefälhavaren är en bra karl. En doer. En man som vet vad han vill och som genomför det han ska. Han har under 2016 tillsammans med Försvarsmakten jobbat för ett vassare försvar. Det har han lyckats med under de förutsättningar han har. Men han kan inte trolla med knäna. När pengarna är slut är de slut. Så är det. Enkelt men trist. Att försvara vårt land tillhör livsviktigt anser jag. Självklart behöver vi bra skolor, omvårdnad, god äldrevård men om vi inte kan försvara vår demokrati, hur ska vi då kunna gå vidare. Hur ska vi då känna oss trygga? Det är alltså allvar nu. Jag skriver inte det för att hetsa eller sprida rysskräck. Men vi har en granne i öst som uppträder hotfullt och despotiskt, Det är inget att hymla om. Enligt överbefälhavaren råder det inget krigshot mot Sverige, men vi befinner oss i oroliga tider.

 

Nato då? Om Nato var det ganska tyst. Försvarsministern deklarerade å det starkaste att vi i Sverige ska värna om vår alliansfrihet. Men om det - g-d förbjude - skulle bli krig, då står vi där helt mol allena. Vi har samarbets- och bilaterala avtal med Finland, Storbritannien, Polen och Danmark. Men om det smäller är vi ensamma. Det tål att tänka på. Kära läsare, där har ni mina reflektioner och intryck över de senaste dagarnas konfererande. Vad som hände med förkylningen? Ja den frodas gott, men jag har väl lyckats bli av med en eller annan bacill som jag gett bort till några andra försvarsnördar i Sälen.