Häromdagen trillar det in ett mail från en för mig helt okänd kvinna. Men när jag läser det och ser bilden börjar allt klarna.
Det är min första barnflicka Inger som har skrivit ett så otroligt trevligt meddelande att jag rördes till tårar.
Hon skriver bland annat att hon alltid undrat vad det blev av den lilla söta snälla flickan Daisy, som hon var barnflicka för mellan 1958-1959. Och så berättar hon att hon hittade mig via Google.

Vilken solskenshistoria. Nu har vi kontakt och jag är så nyfiken på så mycket. Hoppas att jag ska kunna träffa henne vid tillfälle när jag är i Skåne.

Här är en av bilderna Inger skickade till mig.