Fina män, metoo & lite annat

Den finaste mannen jag någonsin träffat är min exmake, mina barns pappa. Aldrig någonsin gjorde han något som en man inte ska göra, aldrig sa han något fult eller gjorde något dumt mot mig eller någon annan människa. Jag vet för vi var tillsammans i nästan 22 år. Nu kanske det är någon som tänker, jaha va bra. Varför fortsatte ni inte vara gifta då? Om det tänker jag inte skriva, utan bara konstatera att det handlar inte om elakheter, trakasserier eller något sådant. Slut om detta.

Och ja kära kära läsare. Det finns många bra och fina män. Men jag ska också erkänna att jag under årens lopp mött många rötägg till män. Riktiga sådana. Med det sagt, vill jag härmed säga med handen på hjärtat, att jag aldrig personligen varit utsatt för något brottsligt. Alltså ingen man har någon gång gjort något brottsligt mot mig. Däremot har en hel del män betett sig som vidriga snuskpellar. Och det är ju inte brottsligt. Jag kommer senare till detta. Men i min omgivning känner jag flera kvinnor av alla åldrar som varit med om brottsliga saker, män som våldtagit inom hemmets lyckta dörrar, tafsat och gjort saker som jag inte ens vill skriva om här. Sexuella trakasserier. Allt mot kvinnans vilja. Ok, att tafsa är inte brottsligt - nä - men det är fel och inte ok. Ska vi vara överens om det?

Metoo-rörelsen, som jag kallar den, tog fart för några dagar sedan. Den synliggör något som alla vetat om, inte pratat om och framför allt sätter den fokus på något oerhört viktigt. Att kvinnor nu säger ifrån. Och ni män som läser min blogg, det handlar absolut inte om att vi kvinnor vill att man tycker synd om oss. Nej - vi synliggör att många män har behandlat kvinnor som skit under många många många år. Jag hoppas innerligt att det tar slut.

Ja, det finns vissa män som är sjuka. Alltså lider av någon störning så att de har vanföreställningar om kvinnor och sexualitet. Men det är inte de männen vi talar om. VI talar om helt vanligt män. Grannen, kompisen, pojkvännen, maken, brodern, pappan, chefen och flera flera andra. Helt vanlig män alltså. Som tar sig rätten att behandla kvinnor som de vill. Som tar sig rätten att tafsa på en kvinna bara för att han är man och hon är kvinna. Och det är inte ok.

Det är den konkreta behandlingen som jag pratar om här ovan. Den som syns och nu också hörs. I metoo. Men jag vill också prata om de mindre konkreta handlingar som män gör. Ni vet de där gliringarna, den där blicken på brösten eller rumpan eller till exempel uttrycker sig snuskigt. Trots att man säger till att man inte vill ha det så, vill inte lyssna, vill inte höra. Han den där som glor på dina bröst, när du pratar med honom. Vad jag vet så finns ögonen i ögonhöjd och inte i brösthöjd? Är det så svårt? Eller han som inte kan låta bli att kommentera din rumpa när helst han tycker det är ok.

När jag var dryga 25 år jobbade jag på reklambyrå. Det var mitt livs jobb och utmaning och jag var själaglad när jag fick jobbet som VD-assisten och projektledarassistent. Lite som chefens högra hand. Och allt var bra, tills det att den nye påläggskalven började. Han som blev som en tupp bland hönor på kontoret. Han som struttade omkring i sin tro att han inte bara var guds gåva till kvinnorna utan även guds gåva till VDn.

Han hade alltid vit skjorta och vinröd slips. Än idag ryser jag av bara tanken. Det var alltid vid kopieringsmaskinen det hände. Den var placerad i mitten av kontoret synlig för alla. Tänk att han alltid skulle kopiera när vi tjejer skulle kopiera. Annars kunde han minsann inte tänka sig att göra sådana enkla ting. Det fanns ju personal till sådant. Men kopiera det ville han. Så tryckte han sig tätt inpå en, eller böjde sig över oss tjejer och åt upp oss med blicken och viskade saker i ens öra. Han fortsatte månad efter månad med sitt äckliga vidriga sätt. Han var ju vice vd och gjorde som han ville. Fy f-n säger jag.

Sedan har vi den där mannen jag var trolovad med. Som bara någon tid efter vår trolovning satt framför datorn och tittade på kvinnliga underliv. Och satte ut en kontaktannons där han sökte sex med flera kvinnor samtidigt. Medan jag sov gott i rummet bredvid. Det är också kränkningar. Vidrigt är bara förnamnet.

Jag kan fortsätta, men då blir mitt inlägg ännu längre, och det är inte riktigt meningen. Vad jag vill ha sagt, är att INGEN KVINNA - INGEN KVINNA - SKA BLI UTSATT FÖR VARKEN VÅLDTÄKT, TAFSANDE, ELLER NÅGON ANNAN KRÄNKNING AV NÅGON MAN. INGEN! Det måste ta slut, för nu finner vi oss inte längre. Metoorevolten är bara början.

Sedan en sak till. Det finns en del kvinnor som också beter sig som svin och rötägg. Det är jag fullt medveten om. Men det är inte det jag bloggar om idag. Däremot anser jag att de kvinnor som gett sig in i debatten och tycker att man får tåla ett nyp lite då och då, de ger jag inte mycket för. Usch och fy. "Tåla ett nyp" lite då och då? Vad är de för kvinnor?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0