Fjäsk, beröm & uppskattning

Handen på hjärtat, det är faktiskt alldeles för LITE fjäsk i Sverige. Om det har jag skrivit förr. Och sagt. Och jag står fortfarande för de orden - DET ÄR ALLDELES FÖR LITE FJÄSK I SVERIGE. Innan ni blir skogstokiga och bläddrar vidare till en annan blogg eller stänger ner datorn, så ska jag berätta hur jag tänker.

Jag menar ju inte det negativa fjäsket, eller det som vi här i Jantelandet kallar fjäsk. För någonstans så blir svenskar närmast generade eller illa till mods när de får en komplimang, uppskattning eller beröm. Men det är ju inte riktigt klokt. Nä se vi borde lära oss här i kalla Norden att ta emot det med öppna armar och bli "lite till oss" istället. Tänk så gott det är för kropp knopp och själ. För att inte tala om självförtroendet.

En sak till som det är bra för, det är att ge uppskattning, att ge beröm och till och med fjäska på. Jag har aldrig lärt mig det där med att hålla igen på sådant. Säger mer än gärna till en expedit eller servitris att hon/han har snyggt nagellack eller är en fena på att ge god service. Varför i all sin dar ska jag inte säga det, om jag tycker så? Ge mig ett enda skäl?

Vissa dagar strör jag runt med "fjäsket" och ser att någonstans långt därinne hos mottagaren så kommer stoltheten och lyckan fram. Och det gör mig så glad.

En gång för väldigt länge sedan, på den tiden jag var anställd, fick jag höra att jag gav för mycket komplimanger. Har ni hört något så korkat! Kan man verkligen göra det? EN sak är i alla fall säker, när jag ger komplimanger så menar jag alltid dem. ALLTID.

Nu säger jag det igen, det är för lite fjäsk i Sverige. Hörde ni?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0