Ska erkänna här och nu att jag åker mycket taxi. Det är bekvämt och enkelt. Tar mig från plats till plats i allmänhet ganska snabbt. Jag gillar att åka taxi, men jag har blir skogstokig när taxichauffören frågar mig " och var ligger det". Ja du brukar jag svara, det är inte jag som är taxichaufför, det är du! Inte alltid populärt när jag sager så, men det tar jag gärna. Tänk om jag hade svarat mina uppdragsgivare när de säger till mig att jag ska skriva en artikel eller hålla ett föredrag " och hur gör jag då?".

Många taxichaufförer tror jag har valt sitt yrke för att de kan prata av sig. Eller för att de inte har hittat rätt psykoterapeut. Redan innan de startar bilen börjar de berätta om sitt liv och leverne. Om varför de blivit taxikörare eller om flytten de gjorde för 38 år sedan. I ärlighetens namn ska jag tillstå att jag är INTE ETT DUGG intresserad av detta. Och det värsta av allt är att de märker inte det. De fortsätter sina haranger. Jag vet att det är lätt att generalisera och det ska jag inte göra. Det finns många chaufförer som pratar trevligt och vi kan ha en rolig och lättsam stund i bilen.Allra bäst är när det är tyst. HELT TYST: För det mesta när hoppar in i taxin kommer jag från ett jobb och är trött i huvudet. Orkar helt enkelt inte konversera. Och en chaufför med några år bakom sig borde känna det. Eller hur?! Jag är inte kurator, utan bara en vanlig skribent som vill åka från ett ställe till ett annat i lugn och ro!