Sunt förnuft, artighet & lite annat
Pratade med en ung landsman ( en skånepåg alltså) igår. Om allt mellan himmel och jord och mer därtill. Han sa många kloka saker den unge mannen. Bland annat att han tycker folk i Stockholm är sanslöst egofixerade. Som exempel tog han att ofta, för att inte säga nästan alltid, upplever han att när han frågar hur de mår, vad de jobbar med, hur det går på arbetet så svarar de med utläggningar om sig själva. MEN STÄLLER ALDRIG FRÅGAN TILLBAKA.
Och vet ni vad, jag kunde inte annat än att hålla med honom. Det stämmer verkligen på pricken. Den unge mannen hade bott tre år i London och så var det minsann inte där, sa han. Och inte himma i Skåne heller. Jag håller med honom där också. Jag upplever väldigt ofta samma sak. Man frågar av intresse och engagemang. Och av artighet och för att man verkligen bryr sig. Men så .......inget tillbaka.
Vad är det för hyfs? Är vi så självupptagna här i denna vackra huvudstad? Eller är vi ointresserade av andra medmänniskor? Jättetråkigt. Och när vi ändå är inne på detta med artighet, sunt förnuft, uppfostran och sådant, så har SL en kampanj just nu. På STORA affischer på bussarna kan man läsa att man ska låta dem som behöver det sitta, och låta passagerare som ska av bussen, gå av först. Sedan går man på själv. Men käraste nån, tänker jag, det är ju sådant som borde ligga i ryggraden. Eller hur? Är man kärring och vett&etikettpolis för att man tycker så. Nä det är jag inte, för den unge mannen tyckte ju samma sak.
Väldigt tråkigt att det har utvecklat sig så. Och så gäller ju även när man ger stans tröttaste ryggsäck eller väska platsen bredvid sig när det för övrigt är knökfullt i bussen. Om man nu inte fått ryggsäcken i huvudet först vill säga.
Så nu har jag sagt det. Och nu går jag över till mitt livstilsbyte - eftersom ni säkerligen är VÄLDIGT INTRESSERADE OM HUR DET GÅR.
Jo det går riktigt riktigt bra. Inga fler centimentrar har försvunnit: just nu ligger jag på minus 17 cm i midjan och 23 om stussen. Och det är fem veckor och en dag sedan jag startade. Men jag håller stilen och är lika motiverad som när jag började. Jag mår kanon både psykiskt och fysiskt. Inga begär efter varken godis eller kakor. Två gånger har jag varit sugen på en macka med smör och ost. Men har istället ätit mitt fröknäcke, ett ägg eller en banan.
Nu önskar jag er mina kära läsare en fin torsdag. Och tack för att ni läser min blogg.
Och vet ni vad, jag kunde inte annat än att hålla med honom. Det stämmer verkligen på pricken. Den unge mannen hade bott tre år i London och så var det minsann inte där, sa han. Och inte himma i Skåne heller. Jag håller med honom där också. Jag upplever väldigt ofta samma sak. Man frågar av intresse och engagemang. Och av artighet och för att man verkligen bryr sig. Men så .......inget tillbaka.
Vad är det för hyfs? Är vi så självupptagna här i denna vackra huvudstad? Eller är vi ointresserade av andra medmänniskor? Jättetråkigt. Och när vi ändå är inne på detta med artighet, sunt förnuft, uppfostran och sådant, så har SL en kampanj just nu. På STORA affischer på bussarna kan man läsa att man ska låta dem som behöver det sitta, och låta passagerare som ska av bussen, gå av först. Sedan går man på själv. Men käraste nån, tänker jag, det är ju sådant som borde ligga i ryggraden. Eller hur? Är man kärring och vett&etikettpolis för att man tycker så. Nä det är jag inte, för den unge mannen tyckte ju samma sak.
Väldigt tråkigt att det har utvecklat sig så. Och så gäller ju även när man ger stans tröttaste ryggsäck eller väska platsen bredvid sig när det för övrigt är knökfullt i bussen. Om man nu inte fått ryggsäcken i huvudet först vill säga.
Så nu har jag sagt det. Och nu går jag över till mitt livstilsbyte - eftersom ni säkerligen är VÄLDIGT INTRESSERADE OM HUR DET GÅR.
Jo det går riktigt riktigt bra. Inga fler centimentrar har försvunnit: just nu ligger jag på minus 17 cm i midjan och 23 om stussen. Och det är fem veckor och en dag sedan jag startade. Men jag håller stilen och är lika motiverad som när jag började. Jag mår kanon både psykiskt och fysiskt. Inga begär efter varken godis eller kakor. Två gånger har jag varit sugen på en macka med smör och ost. Men har istället ätit mitt fröknäcke, ett ägg eller en banan.
Nu önskar jag er mina kära läsare en fin torsdag. Och tack för att ni läser min blogg.
Fyra veckor & 40 cm
Ja det är så sant som det är sagt. På fyra veckor har 40 cm försvunnit från denna kropp. Alltså 17 cm från midjan och 23 cm från stussen Min gode vän Carl skrev att det var ju tur det inte var på längden. Den var bra och jag har skrattat hela dagen åt hans kommentar.
Och fira det har jag gjort. Med kaffe och laktosfri mjölk. Det går bra att fira med det också. Väntar nog att fira med annat till helgen. Imorse och förmiddags blev det promenad i halvsol. Så ljuvligt härligt. Fyra km utmed bland annat ån nere i Norra Djurgårdsstaden.
Om jag nu ska lämna ämnet "JAG", så får det bli lite Uppdrag Granskning och dess storhetsvansinne. Ibland blir jag så trött. I söndags på bästa sändningstid klockan 20.00 prick hade SVT lagt in ett extrainsatt UG. Det är ju rätt stort. Rätt magstarkt eller hur? Då tror man ju att det är något MEGASTORT som hänt.
Kanske i vissa ögon, var det megastort. Men att avslöja skattesmitare och deras företag på Malta är ju inget nytt. I ett land där vi är trippel- för att inte säga quadrobeskattade är det väl inte så märkligt. Och att hoppa på dem som faktiskt betalt en HEL del skatt under många många år är ju inte så stort att man behöver extrainsätta ett UG. Skäms och trams.
Så det så.
Och fira det har jag gjort. Med kaffe och laktosfri mjölk. Det går bra att fira med det också. Väntar nog att fira med annat till helgen. Imorse och förmiddags blev det promenad i halvsol. Så ljuvligt härligt. Fyra km utmed bland annat ån nere i Norra Djurgårdsstaden.
Om jag nu ska lämna ämnet "JAG", så får det bli lite Uppdrag Granskning och dess storhetsvansinne. Ibland blir jag så trött. I söndags på bästa sändningstid klockan 20.00 prick hade SVT lagt in ett extrainsatt UG. Det är ju rätt stort. Rätt magstarkt eller hur? Då tror man ju att det är något MEGASTORT som hänt.
Kanske i vissa ögon, var det megastort. Men att avslöja skattesmitare och deras företag på Malta är ju inget nytt. I ett land där vi är trippel- för att inte säga quadrobeskattade är det väl inte så märkligt. Och att hoppa på dem som faktiskt betalt en HEL del skatt under många många år är ju inte så stort att man behöver extrainsätta ett UG. Skäms och trams.
Så det så.
Det kom ett mail
Häromdagen trillar det in ett mail från en för mig helt okänd kvinna. Men när jag läser det och ser bilden börjar allt klarna.
Det är min första barnflicka Inger som har skrivit ett så otroligt trevligt meddelande att jag rördes till tårar.
Hon skriver bland annat att hon alltid undrat vad det blev av den lilla söta snälla flickan Daisy, som hon var barnflicka för mellan 1958-1959. Och så berättar hon att hon hittade mig via Google.
Vilken solskenshistoria. Nu har vi kontakt och jag är så nyfiken på så mycket. Hoppas att jag ska kunna träffa henne vid tillfälle när jag är i Skåne.
Här är en av bilderna Inger skickade till mig.
Det är min första barnflicka Inger som har skrivit ett så otroligt trevligt meddelande att jag rördes till tårar.
Hon skriver bland annat att hon alltid undrat vad det blev av den lilla söta snälla flickan Daisy, som hon var barnflicka för mellan 1958-1959. Och så berättar hon att hon hittade mig via Google.
Vilken solskenshistoria. Nu har vi kontakt och jag är så nyfiken på så mycket. Hoppas att jag ska kunna träffa henne vid tillfälle när jag är i Skåne.
Här är en av bilderna Inger skickade till mig.
16 cm & strålande humör
Egentligen brukar jag inte vara på gott humör i november. Då är det nästan mörkt hela tiden. Den där vintertiden tycker jag vi röstar bort och låter det vara sommartid hela året. Trots att en timme hit eller dit inte spelar någon roll så gör det faktiskt det för mig som HATAR MÖRKRET. Och jag blir låg. Men det tänker jag inte skriva om i detta inlägg - det tar vi en annan gång.
Nu går vi över till trefvligare saker. Som att jag minskat minskat 16 cm i midjan sedan jag startade mitt livsstilsbyte för 23 dagar sedan. Det är faktiskt helt otroligt. Och jag tycker fortfarande det är lätt.
Jag fortsätter mina fem måltider per dag - frukost, lunch och middag och två mellanmål. Jag käkar kyckling och lax och mycket plantbaserat och sallader. Till mellanmål blir det frukt eller mitt goda fröknäcke.
Idag blev jag sugen på en riktig macka med smör och ost. För första gången. Då sa min bästa Henrik, stå upp mot frestelsen. Och det gjorde jag för jag har inget sådant hemma. Och när jag begav mig ner på byn för att inhandla mat, så köpte jag inget tossigt alls. Jo choklad, för det hade jag bestämt att äta imorgon. Så det så.
Min dotter och Henrik är mina bästa peppare. Och det är underbart.
En sak till som hänt är att jag faktiskt mår både bättre psykiskt och fysiskt och det är verkligen helt otroligt. Jag brukar må lågt som sagt i november. Kanske det vänder nu!
Tack snälla ni för att ni läser och följer min blogg. Det är guld värt.
Nu går vi över till trefvligare saker. Som att jag minskat minskat 16 cm i midjan sedan jag startade mitt livsstilsbyte för 23 dagar sedan. Det är faktiskt helt otroligt. Och jag tycker fortfarande det är lätt.
Jag fortsätter mina fem måltider per dag - frukost, lunch och middag och två mellanmål. Jag käkar kyckling och lax och mycket plantbaserat och sallader. Till mellanmål blir det frukt eller mitt goda fröknäcke.
Idag blev jag sugen på en riktig macka med smör och ost. För första gången. Då sa min bästa Henrik, stå upp mot frestelsen. Och det gjorde jag för jag har inget sådant hemma. Och när jag begav mig ner på byn för att inhandla mat, så köpte jag inget tossigt alls. Jo choklad, för det hade jag bestämt att äta imorgon. Så det så.
Min dotter och Henrik är mina bästa peppare. Och det är underbart.
En sak till som hänt är att jag faktiskt mår både bättre psykiskt och fysiskt och det är verkligen helt otroligt. Jag brukar må lågt som sagt i november. Kanske det vänder nu!
Tack snälla ni för att ni läser och följer min blogg. Det är guld värt.
