mannens bäste vän.
Det kom sig för några år sedan att jag tillbringade en tid på sjukhus. Väggen stod i vägen på något sätt. Nåväl, där låg jag på hospitalet och tyckte livet var halvtråkigt. Tills dess att syster kom in och lite beklagade sa att jag eventuellt kunde få en rumskamrat under natten. - Nämen va trevligt, sa jag. Då svarade hon att dessvärre är det så fullt på avdelningen att det kanske blir en man. Oh herre jesses, tänkte jag, och svor i tysthet över att jag inte hade tagit med mig sminkväskan.
Lycka uppstod några timmar senare när en man rullades in i mitt rum. Snabbt drogs alla gardiner åt, hit och dit, åt vänster och åt höger. Inte hade jag behövt någon rouge eller ögonskugga där inte. Men höra det kunde jag. Och mina öron växte sig stora den natten.
Mannen ifråga fick samma frågor som jag hade fått när jag lades in. Samma procedur. Har du några anhöringa, vem ska vi ringa. Är du allergisk mot någonting. När sköterskan tog min hand i sin den natten jag kom in och med sin ljuvliga lena röst frågade om det var något jag undrade över, så började jag gråta och sa att jag var orolig för hur mina barn hade det.
När hon nu ställde samma fråga till den hjärtsjuke mannen, så svarade han: - Ja ni måste kontakta min hustru så fort som möjligt. Det är oerhört viktigt. Bilen ska på besiktning klockan åtta nu på morgonen.
Det var svar på tal och jag kan också avslöja att hustrun kom på besök på förmiddagen med stora kramen, dagstidningen och en tulipanbukett och massor med frågor om hur mannen mådde. - Skit i mig, sa mannen, blev bilen godkänd?
Lycka uppstod några timmar senare när en man rullades in i mitt rum. Snabbt drogs alla gardiner åt, hit och dit, åt vänster och åt höger. Inte hade jag behövt någon rouge eller ögonskugga där inte. Men höra det kunde jag. Och mina öron växte sig stora den natten.
Mannen ifråga fick samma frågor som jag hade fått när jag lades in. Samma procedur. Har du några anhöringa, vem ska vi ringa. Är du allergisk mot någonting. När sköterskan tog min hand i sin den natten jag kom in och med sin ljuvliga lena röst frågade om det var något jag undrade över, så började jag gråta och sa att jag var orolig för hur mina barn hade det.
När hon nu ställde samma fråga till den hjärtsjuke mannen, så svarade han: - Ja ni måste kontakta min hustru så fort som möjligt. Det är oerhört viktigt. Bilen ska på besiktning klockan åtta nu på morgonen.
Det var svar på tal och jag kan också avslöja att hustrun kom på besök på förmiddagen med stora kramen, dagstidningen och en tulipanbukett och massor med frågor om hur mannen mådde. - Skit i mig, sa mannen, blev bilen godkänd?
valet.
Det var bättre förr. Det har jag ju lovat mig själv att aldrig säga, men nu gör jag det i alla fall. Och nu ska jag berätta vad jag menar....
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna. 550 kr/månaden eller varför 649 kr imklusive 509483243 megabite???! eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Inget Fortum, Eon, Varm eller Kall AB! Nä bara Elverket. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Förr i tiden, alltså på stenåldern, då fanns det Televerket och man hade en telefon hemma. Inget dividerande om vilket abonnemang man skulle teckna. 550 kr/månaden eller varför 649 kr imklusive 509483243 megabite???! eller vilken modell man ska ha. 3G eller 4G fanns inte ens på kartan.
Då hade vi varmt och kallt hemma och Elverket stod för ledningarna. Inget Fortum, Eon, Varm eller Kall AB! Nä bara Elverket. Så var det med det. Inga val där inte.
Häromdagen skulle jag köpa en fralla på Seven Eleven och får frågan: - Mörkt eller ljust bröd?
Numera är valen många och svåra! Då förr i tiden fanns det en sak av allt. Ett telefonbolag, ett elverk och ljust bröd. Enkelt eller hur????
hemlig.
Spekulerar om det där med mobiler och det offentliga rummet. Nu när man snart ska förbjuda människor att röka på uteserveringar och busshållplatser - vilket man kan tycka antingen mot eller inte emot - så undrar jag om det inte snart bör förbjudas att tala i telefon. Allså på offentliga platser. Det är minst lika farligt. För att inte säga irriterande. Förstår ni? Inte - nä men då ska jag förklara.
Jag åker buss varje dag. Och möts varje dag av någon - ibland även flera - som talar HÖGT i sin mobil. Om allt från äffärsuppgörelser till inköpslistor. Allt som oftast handlar samtalen om ting som man kanske INTE bör tala högt om.
Som till exempel den unga damen som högt - MYCKET HÖGT - berättade om sin senaste dejt. Om alla drinkar och alla kyssar och sedan vågar jag inte skriva mer här. För då kanske sedlighetspolisen tar mig. Jo jag lovar, jag ljuger inte. Hon var oerhört detaljerad. När hon precis ska gå av bussen och samtidigt avsluta samtalet säger hon - du lova att du inte berättar för någon!!!!!!!!!!!
Förstår ni nu vad jag menar.
Jag är faktiskt inte ett dugg intresserad av vad varken den unga damen gör på sin fritid eller på sin dejt. Inte heller intresserad av försäljningsstatistik eller avtal som ska skrivas. Ska man prata i mobil i det offentliga rummet - ska man göra det i en ton som inte stör. Så det så! Vett & etikett i mobilen!
Vad tycker NI?
jag kan prata med...
Igår hände det igen! Jag kom in i en affär och där fanns ett par skor som inte trivdes i affären. Det märkte jag direkt. Alltså jag har sett i tv-tablåerna att det finns program som "mannen som talar med hundar". Nu finns det även "kvinnan som talar med skor" och det är jag! Så jag köpte ett par skor som jag ABSOLUT inte behövde. Men vackra är de och de STORTRIVS redan hemma hos mig.
äntligen hemma.
Det ser så enkelt ut när han Timell fixar lagar bankar sågar med mera. Brukar skratta när jag tänker på alla diverse maskiner han har tillhanda. En och annan borr eller vad det heter som säkerligen inte kostar en krona mindre än 4.500!
Nåväl jag har ett gammalt skåp som gått i arv. Inget dyrt sådant och inte speciellt vackert heller men oerhört praktiskt. Hemma hos mamma kallade vi det för "notskåpet" för där låg alla partiturer till våra "stora pianokonserter" - ni förstår väl ironin? Här hos mig i min stora lilla våning har jag haft allt från väskor till tröjor bevarat i skåpet. Men aldrig aldrig trivts med det. I flera år har jag TÄNKT att jag antingen ska göra mig av med det eller också göra någonting åt det.
Alltså gick jag spontant in i en sådan där affär som säljer färg - just det färgaffär heter det visst. Till experten sa jag att jag ville ha färg och en sådan där sak man målar med. Pensel så hon. Just det pensel, sa jag. Sedan säger jag - jag har redan grundat. Jag LJÖG henne rakt upp i ansiktet. Jag är nämligen en sådan person som vill ha säker och ting gjorda snabbt. Jag har ju inget tålamod. Direkt fick jag dåligt samvete där jag stod. Usch att ljuga om en sådan allvarlig sak. Tänkte på allt som kan drabba mig när jag nu ljugit!!!! Nåväl om det kan jag spekulera en annan gång
Hemma satte jag igång på direkten. Eftersom jag inte läser "liv- och husorganet" längre så hade jag inga tidningar att sprida ut under skåpet. Men som tur var så hade det kommit lite reklam och det fick duga. Så började jag måla. Ett brunt skåp som ska målas i ljus färg är inte sådär väldigt enkelt. Och något förarbete gjorde jag ju inte hellet. Helt emot konstens alla regler alltså. Sån är jag!
Ett antal timmar och två målningar senare såg jag själv ut som en nymålad gammal möbel. Håret, kläderna, händerna och lite annat var GRÅTT. Skåpet då! Ja kolla själv!
vi & ni andra
Jo så var det det här med män! Dem kan man också spekulera mycket och länge om. Men jag har lärt mig av erfarenhet att det är ingen idé att ens försöka förstå dem. Männen alltså! Och som jag brukar säga; Man behöver inte förstå allt.
Fast ibland händer det - ja just det! Att man förstår en man och då blir man ju inte klok på det heller! När G-d skapade Adam och Eva var det nog inte meningen att vi skulle konversera, diskutera och terapisera! Inte ens ÄLTA! Utan syftet med två människor av motsatta kön, var att föröka sig. Inget tjafs. Men redan då uppstod problem med äpple och orm och om någon hade behövt famljierådgivning så var det nog Adam och Eva.
Ryktesvägen har jag hört att männen inte förstår sig på oss kvinnor heller. Och det förstår jag inte. Vi som är så tydliga och raka! Eller... Men som sagt, man behöver inte förstå allt!
Fast ibland händer det - ja just det! Att man förstår en man och då blir man ju inte klok på det heller! När G-d skapade Adam och Eva var det nog inte meningen att vi skulle konversera, diskutera och terapisera! Inte ens ÄLTA! Utan syftet med två människor av motsatta kön, var att föröka sig. Inget tjafs. Men redan då uppstod problem med äpple och orm och om någon hade behövt famljierådgivning så var det nog Adam och Eva.
Ryktesvägen har jag hört att männen inte förstår sig på oss kvinnor heller. Och det förstår jag inte. Vi som är så tydliga och raka! Eller... Men som sagt, man behöver inte förstå allt!
min chef
Jag vet inte om jag här på min blogg berättat om min chef. De flesta runt omkring mig vet hur mitt förhållande till henne är. Men för er som inte känner mig så väl så ska jag om detta förtälja...
Relationen mellan mig och min chef är inte så bra. Har egentligen aldrig varit. Det är trist faktiskt, för jag tycker att jag anstränger mig så väl för att vara henne till lags. Men de senaste åren har jag börjat att kaxa upp mig och säga ifrån. Minsann. Hennes beteende är minst sagt gammaldags. Hon är svår att prata med och gillar inte att man inte sitter på plats mellan 08.00 och 16.30. Helst vill hon att jag ska jobba 24/7 - men alltså är jag slav eller?!?!?!?!
Ibland tror jag att hon är avundsjuk på mitt sätt att njuta. Bara för att hon jobbat sig upp och äger företaget, betyder det väl inte att jag som anställd ska vara livegen. De senaste veckorna har hon börjat smyga sig nära mig och ställa sig bakom min dator - usch så obehagligt. Och vet ni vad? Jo jag tycker till och med att hon börjar ta efter min klädsmak också. Faktum är att när jag tänker på det så liknar hon mig mer och mer?!?!?!?!?!?!
Vad är väl en bal
Im back. Kul ska det bli minsann. Hoppas att ni också tycker det. Kommentera gärna!
Jo hör ni, nu var det så att jag blev bjuden på bal. Jo du läser rätt. BAL! Alltså en riktig fest Inte någon sådan där fest en lördagskväll, utan en STOR festivitas. När män klär sig i frack och damer i lååååång klänning så att inte ens tårna ska synas. UNDERBART FANTASTISKT JÄTTEROLIGT, tänkte jag. Det fanns bara ett aber och det var - Vad ska jag ha på mig?
Jag vet att det är en fråga som vi kvinnor nästan alltid undrar över. Men denna gången var det allvar. Jag äger inte en endaste klänning som är megalång. I och för sig så behöver inte roben vara så lång för att vara lång på mig, om ni förstår vad jag menar. Men nu var jag alltså tvungen att ge mig ut i stans affärsvimmel för att inköpa "KLÄNNINGEN".
Efter tre dagars letande gav jag upp. Beklagade mig MEGA för mitt yngsta ättelägg, som är en mycket klok ung dam och dessutom modevan. JAG ORKAR INTE LÄNGRE, Jag ställer in. Jag tackar nej. Sa jag!
Då tar dottern mig under armen och tar mig ner till byn igen. Nu ska vi hitta klänningen till dig. Vi går till H&M.
Jag protesterade högt och ljudligt och vägrade. - Där hittar man inte kläder i storlek 46, sa jag. Det är ingen idé. Jag orkar inte svettas bland alla i provrummet. Jag vill inte. Det är kontraproduktivt. I den andan höll jag på tills det att vi kom till H&M på Hamngatan. Där tvingade hon ner mig i undergrunden. Och där rakt framför mig hänger den - ett svart underverk. Men då börjar jag kråma och åla mig och säga. Den passar inte mig, så det så. Arvingen tar klänningen och modern under armen och tvingar mig in i provrummet.
Den passade och den bars den 13 september på Sjövärnskårens Stockholms 100 års jubileum. En helt underbart trevlig BAL!
..
.
karriären
När jag blir gammal - och det är väldigt många år tills dess - ska jag göra karriär som elak. Det har jag bestämt.
Jag ska sitta i min stol och slå människor på benen med min käpp. Säga elaka saker och bete mig som en diva.
Jag kan se mig själv i den situationen. Med håret grått och näsan ännu längre - Pomperipossa ni vet! Oh jesses vad roligt jag ska ha.....
skrattet.
Ibland kan man minsann hålla sig för skratt. Så var det förra helgen. Efter några ljuvliga dagar i Stockholms skärgård med styrelsemöten, goda middag och mycket gott och viktigt umgänge tog så andra saker över. Fortfarande ute i skärgården. Trots att de flesta för att inte säga alla är underbara trevliga och belevade människor behöver det inte resultera i att det blir bra. Det kan jag skriva under på. Min helg övergick i gråt och besvikelse. Inte för att jag blivit utsatt - oh nej. Någon annan.
Solglasögon på när jag tog mig in till stan kollektivt. Trots att det var mulet och disigt. Solglasögonens användbarhet är stor. De behöver inte bara brukas när solen står högt på himlen. De kan även sitta på huvudet, som ett slags trendtillhörighet eller, tas på när ögonen är röda och svullna. Man skulle även då behöva ett nässkydd.....
En person som jag som har väldigt lätt till skratt har också lätt att gråta. Och tur är väl det. Tack och lov för goda empatiska vänner förskjöts besvikelsen till dåtid och på måndagkväll kunde jag åter vara mitt vanliga jag. Ett gott skratt förlänger livet!
spelar inte så stor roll
vad jag skriver här idag, för ni kommer i alla fall inte tro mig.
Ha en bra första april!
det kom ett mail
" I dag, i vårens värmande ankomst, levde Stockholm upp ur denna grådaskiga vinter. Vackra kvinnor strosade omkring och syntes njuta av solens strålar.
Särskilt fästes blickarna på den kvinna som med en fundersam, men dock fast blick, vandrade i kanten av Norrmalmstorg. Månne var hon på väg mot NK eller något annat exklusivt ställe? Eller var hon enbart ute för att hälsa våren välkommen?
Funderingarna är många när vårkänslorna faller på. Hur som helst passade hon in i gatubilden med sin glamorösa utstrålning . En nyfiken iakttagaren hann tyvärr inte ut från det simplaste av matställen för att visa henne sin uppskattning och ta henne i famn. Sådant är livet ibland. Ett lyckans ögonblick uppstår mycket snabbt men försvinner än snabbare."
Ni förstår nog så enormt glad jag blev. Kommer leva på det läääännnnggggeeeee.....
platt
Alltså jag börjar mer och mer likna min mamma. Kanske inte utseendemässigt, men mer det där med att inte gilla nya saker. Jag ska ta ett exempel.
I min lilla våning hade vi en gammal tv som följt med familjen i säkerligen 15-17 år. Den var liten, svart och en traditionell tv. För drygt 10 år sedan köpte jag en lite modernare variant, silvergrå. 14 tum som den andra vi hade. Men den nya skulle sonen få ha i sitt rum. Så flyttade sonen och tvn stod kvar där hans rum. Som blev mitt....
Inte ville han ha "den gamla tvn" med sig.
Så slutade den lilla svarta att fungera och jag som är en redig kvinna?!?!?! hämtade in den lilla grå att ha i vårt lilla stora rum. Perfekt tyckte jag. Men inte den andra familjemedlemmen som klagat de senaste åren. Den hackar och låter - men i min värld har den varit en bra trotjänare. Jag tycker dessutom inte ens om att ha tv i stora rummet. Och jag möblerar ALDRIG efter en tv. ALDRIG.
Under några år har så den unga kvinnan som jag sambor med tyckt att vi ska köpa oss en PLATT-TV. ICKE har jag sagt. Vi behöver ingen sådant elände in i vårt hus. Usch!
Men se idag så var det två donnor som bar hem en 32-tums PLATT-TV. Installerade gjorde dottern. Men jag har fått bestämma - den ska inte hänga upp på väggen och ej heller stå på sekretären. Den ska stå där den syns minst. Så det så.....
Daisy 57
Jag förstår inte. Alltså det där med att vissa medier alltid måste ha en ålder efter namnet? Per 64, Sara 25, Hilda 98, Gösta 103, Ali 38 och så vidare. Vad spelar det för roll vilken ålder man har. Dessutom är det som oftast så att det finns en bild på personen ifråga, vilket gör det där med åldern så urbota idiotiskt.
Det skulle ALDRIG förekomma varken i USA, England, Israel eller Frankrike. Och säkerligen inte i flera andra länder heller. Är det så att vi är åldersfixerade i Sverige? Jo så är det. Det behöver man inte vara någon Einstein för att förstå, eller hur?
I USA kan man bli president när man är 60 plus och FED-ordförande likaså.Det skulle aldrig ske härhemma i Svealand! Nä se här är det väldigt viktigt att Karin 49, letar efter sin katt eller Oscar 76 stod i kön på ICA i fyra timmar.
Sluttjatat om det
feminismus
Nu har det spekulerats kan ni tro. Herrejesses jag har ju varit ledig så tankarna har fått gå fria i flera dagar. Och nu ska jag om detta berätta:
I flera år har jag spekulerat och grubblat och tänkt om det här med feminism. Det jag nu kommer skriva kommer säkerligen irritera en del men också välkomnas av flera.
Jag är feminist. Det borde alla vara. Inget konstigt med det.
Men jag:
tycker inte att alla män är talibaner (även om några är det)
har inte grönfärgat hår och tretton piercingar i ansiktet
jag står inte på barrikaderna
jag lät mina båda barn få vara barn av vardera kön (eftersom jag har en son och en dotter)
jag lät dem leka med vad de ville (dottern ville aldrig leka med Barbie eller dockor - men det ville jag, alltså köpte jag det. Sonen älskade leka med bilar och tåg - även så dottern - så det köptes in.
jag kommer aldrig att använda mig av ordet "hen"
och jag klädde barnen som en dotter och som en son. Så att alla såg att det var en son och en dotter.
Och båda mina barn visste att de var....just det en dotter och en son.
Jag är enormt tacksam för alla de kvinnor som stod på barrikaderna förr (bland annat min mamma som var egen företagare på 1950-talet) och som gick i bräschen för oss andra....
Jag är enormt tacksam och glad över att min exmake och barnens pappa delade allt hemma. Han tvättade, städade, fixade och gjorde allt det en man och en kvinna ska göra hemma. Och han var redan 1994 pappaledig. En stor förebild!
Jag är glad och stolt över att jag själv är egen företagare i en mycket mansdominerad bransch. Och har så varit i över 19 år. Och jag har aldrig varit utsatt för varken sexuella trakasserier eller för kvinnohatande män.
Jag är varken naiv eller korkad. Jag vet att det finns många idioter till män - precis som det finns idioter till kvinnor. Och jag är fullt medveten och har vetskapen om alla de våldsdåd som utförs av män mot kvinnor.
MEN jag kommer aldrig aldrig någonsin hata ALLA män för det. Och det står jag för. Varenda ord.
Ha nu en fin kväll allesammans.
den ständiga medföljaren
Jag har något som jag alltid bär med mig, var jag än är. Det är på nåot vis väldigt tryggt och jag känner mig på så sätt alltid hemma. Var jag än befinner mig. Har haft det så länge jag kan minnas och det är inget jag däför behöver införskaffa mig.
Det händer - men väldigt sällan - att jag tycker det skulle vara ganska skönt utan. Men som sagt, det händer nästan aldrig. Tror ni att det är ett gosedjur? Nja inte riktigt.
Det är min egen medhavda "hylla", där allting lägger sig. Som exempelvis smulor från en kardemummabulle eller en fralla. Hyllan sitter några centimeter nedför hakan. Och går inte att ta bort.
Ha nu en trevlig fredagskväll allesammans!
kroppar & jagi
Så här är det. Jag har ledigt och spekulerar mycket. Mer än vanligt. Och jag måste erkänna att även jag är en sådan som lägger ut sådana där "selfiesar" på Facebook. Men jag undrar varför man alltid förengelskar saker och ting? Jag är väl inte dummare än så att jag förstår att det låter häftigare med "selfie" än med "jagi". Fast för att vara motvalls kärring och för att gå mot strömmen så kallar jag det för vad det är - en JAGI!
Och så en sak till. Alla vet - inklusive jag - att det är en enorm kroppsfixering i medierna. Och inte bara där. Även bland folk & fä. Som protest mot detta har jag läst att många tjejer lägger ut bilder på hur verkligheten är och ser ut. Det gläder mig oerhört. Vi måste få bort den fruktansvärda retuschering som pågår och som gör att många många människor mår dåligt av att se sig själva i spegeln. Och jag erkänner här och nu, så även jag.
Jag tycker inte att jag är en så vacker syn när jag ser mig helnaken i spegeln. Nä fy för sören. Det är rynkigt och det hänger och slänger. Brösten på magen och magen på knäna.
Men så ser jag ut och jag är 57 år och det är väl dags att börja acceptera.
Min bästaste av väninnor- hon som inte finns med oss längre - hon var så klok och brukade säga:
Daisy, det är bara att släcka ner lamporna, tända några ljus och lägga dig raklång i sängen. Då faller allt på plats.
Hon hade mer än rätt!
Här kommer dagens "JAGI"!
plötsligt händer det
Vi sågs på bussen. En främling och jag. Han berättade om sitt liv, sina företag om hans känsla för entreprenörskap och hur han jobbat i alla år med sina livsverk. Han talade om sitt engagemang för det han själv skapat om de anställda och om hur han skulle bygga vidare. Entusiastiskt, frenetiskt och verbalt.
Så fortsatte hela resan. Jag gick av och våra vägar skildes. Och han fortsatte nog tala högt i sin mobil.
italienska
Jag har alltid velat lära mig italienska. Drömmer mig bort till en liten by i Toscana där jag bor i ett litet hus med altan. Går till närmaste marknad och handlar hem frukt och grönt och pratar med tanterna och farbröderna. på italienska givetivs. Sitter sedan på min altan och författar böcker. Inte på italienska utan på svenska. Sedan klär jag om till vackraste - den lilla svarta - och highheels., För att bli hämtad av han italienaren i en italiensk bil för att åka till palazzo någonting och närvara vid middag. Konverationen skev givetvis på italienska.
Nåväl, för några år sedan bestämde jag mig för att nu skulle det inläras. Men eftersom jag inte har tålamod att sitta ner i ett klassrum så skulle jag minsann lära mig själv. Inhandlade "Italienska för nybörjare" på CD. Gick Djurgården runt med den ljuva inställningen nu ska det läras. Och så började tanten i örat. Uno Duo Tres. Uno Duo Tres fram och tillbaka. In och ut. Efter en halvtimme tog tålamodet slut.
Och jag kan fortfarande inte tala italienska. Bara drömma...
utlåst
Har spekulerat inatt kan ni tro. Om viktiga ting. Det där med koder. Alltså hur många koder har man egentligen?
Jo jag vet att ni tänker - men man ska hålla sig till en kod. Och det har jag verkligen försökt, men nu är det ju så att jag är en sådan som inte är så bra på det där med att hantera moderna tingester, vilket medföljer att jag inte kan ändra koderna till "min egen"! Hänger ni med? Nä inte jag heller
En kod för det ena och en kod för det andra. För att inte tala om koden till videoaffären! Nu är det ju inte så att jag är en välfrekventerad besökare där då jag inte kan fixa dvd:n. Sen är det koden till gymmet! För att inte glömma inloggningen till alla märkliga obskyra webbsidor. Och så alla andra koder som jag glömt vilka de är!!!!
