För exakt ett år sedan idag, skrev jag om "Maltes Mackor". En smörgåsbutik på Ystads gågata. På den tiden!!! i mitt gamla liv levde jag rätt mycket på smörgåsar av alla de slag.. Och på Maltes här i Ystad hittade jag paradiset. Gudars skymning vad goda de var. 

Nåväl idag gick jag in och hälsade. Och vet ni vad. Malte själv kom ihåg mig! Jo jo, daisy spekulerar, sa han. Men det blev ingen macka idag inte. Nä jag höll tillgodo med en latte som inte gick av för hackor. Mycket god! Måste erkänna att jag inte bloggat om den goda latten om jag inte blivit så väl mottagen. 

Sensmoralen i detta inlägg är alltså: Drick en latte och njut av livet. Och inhalera den goda doften nybakat bröd.

Jag tror aldrig jag sett så många foträtta sandaler som jag gjort dessa fyra dagar jag varit här. Både på män och kvnnor. Alla varianter. Med remar här och där och kardborrband lite överallt. Det måste vara rekord. Och de has på fötterna från arla till midnatt. I ur och skur. På stranden, promenaden och på restauranten.

Nu tänker jag inte gnälla om vad jag tycker om det, men undrar - HAR NORDEUROPÉER sämre fötter än de som är från mellan- och sydeuropa?????

De år jag bott i Italien och södra Frankrike på somrarna har jag inte ens kunnat räkna till två eller tre par sandaler. Förutom om det kommit en busslast med svenskar, danskar, norrmän eller tyskar. Då har antalet direkt höjts till skyarna. 

Jag konstaterar alltså, trots att jag inte gjort någon vetenskaplig analys, att vi som bor norr om München troligtvis har behov av remar, kardborrband och luftiga "icke-skor". Vi har alltså sämre fötter helt enkelt. Så måste det ju vara eller hur?!?!?!?!

Hela denna ljuvliga lilla stad prunkar i rosor: Röda, vita, gula, oranga och rosa. Det är helt sanslöst sagolikt. Dofterna sprider sig med vinden och det ger en extra pittoresk känsla. 

Just därför var jag bara tvungen att köpa dessa morgonskor. Fast det är ingen ros det är en tusensköna, margeruitte eller prästkrage också kallad - just det daisy! Klart att jag skulle ha dem, eller hur?

Idag har verkligen varit ansträngande. Suttit på bryggan sedan klockan åtta imorse. Bara rest mig upp när jag skulle äta lunch och fixa kaffe med kaka till mina goda sjövärnare som var här för att fixa trädgården. Efter den kraftansträngningen tog jag mig till bryggan igen och det är hela fem meter dit!

Jag följer båtfolket från verandan. Från det de vaknar tidiga morgnar till sena natten. Och då slår det mig att det egentligen inte är någon som helst skillnad mellan båtfolket och camparna. Nu får nog väldigt många seglare "dåndimpen", för de tycker nog att de är lite förmer än camparna. Men nu ska jag lägga fram min ytterst akademiska analys.

Tidiga morgnar stiger båtfolket upp och tar sin necessär under armen och handduken över nacken och promenerar snällt till hamnkontorets allmänna fasciliteter - såsom badrum och toalett. Där köar de eller om de har tur så är de först, men då får de allt stiga upp klockan sex noll noll. De ligger där tätt tätt bredvid varandra med sina båtar, antingen en segelbåt typ Pettersson-Andersson-Gillberg QF14, som heter Christina, Bel Air eller något så ovanligt som Angelica!!!! Eller en motorbåt typ XH Nimkrut 12 med namnet Cara Mia?!? Tätt så tätt. Ibland så tätt att de får gå över grannens båt för att nå bryggan. På kvällen ser man och HÖR hur de sitter på sina båtar, dricker vin och umgås. Tätt så tätt, och så nära båtarna bredvid. Men visst är det tjusigt med båt och lite "fint"!

Båtfolket gillar INTE camparna, som åker runt med sin husvagn och tar in på campingsplatser! De - båtfolket alltså - kan inte förstå hur campingfolket kan trängas så till den milda grad och placera sin husvagn så nära en annan husvagn. Och de fryner på alla näsor när de tänker på hur husvagnsinnehavaren ställer ut sina solstolar utanför och undrar hur de kan sitta där och äta och dricka enbart någon meter från grannen. Eller dela toalett med andra. Fy så förfärligt!

Skillnad nä inte det minsta. Same, same but different name!

jo jo ni läser rätt. Det står lakrits. Som jag uttalar laaaackriiiissss. Jag har fått fäbless för det. Och köper ibland några stycken söta bitar att tugga på. Förlåt Syster Lotta, men jag kan inte låta bli. Några gånger har det gått jättebra och jag har kunnat äta fyra-fem bitar utan problem. Njutit ordentligt och mått superbt bra.

Men så har det också hänt - och jag ska vara riktigt ärlig - att jag fått så kallad "dumping". Då mår man inte så bra, diplomatiskt uttryckt. I mitt fall så börjar jag darra i kroppen, blir jättetrött och får ont i magen. Och måste helt enkelt inta ryggläge. Jag blir så infernaliskt trött och tycker väldigt synd om mig själv och ångrar STORT att jag stoppade i mig de där lakritsbitarna. Det är straffet helt enkelt! Och jag tänker sedan efteråt att min omoperation från Gastric Banding till Gastric Bypass  varit lyckad. I det läget vill jag aldrig i hela mitt liv smaka på en lakritsbit igen.....

har följt det tidiga morgonlivet i småbåtshamnen från min altan. Redan från klockan fyra. Nu är det några timmar senare och solen börjar värma. Änderna och gråsparvarna har haft konsert, de stora färjorna från Bornholm och Polen har kommit in och det är sanslöst vackert. Spegelblankt! Doften från nyponroshäcken är som den finaste av parfymer. 

Detta är semester. Detta är belöningen för allt det arbete man har utfört under året som gått. Fast å andra sidan är mitt arbete också mitt otium! Ja ja här sitter jag och filosoferar och kontemplerar. Vad jag egentligen vill säga är: Att detta är helt underbart! Godmorgon på er!

Den sista timmen på tåget satt jag som en orolig själ! Eller låt oss säga såhär. På jiddisch finns det ett uttryck som heter "spillkes" och betyder att man inte kan sitta still. Man har eld i baken. Det är ett fantastiskt bra ord.

Är nu på väg mot mitt älskade Skåne! Till Ystad och småbåtshamnen. Förberedde mig igår för långväga semester....

idag så där lagom till midsommar tog jag hatten på huvudet och bootsen på fötterna - inte tvärtom - och gav mig ner till byn. För idag delade jag ut midsommarchoklad till dem som jag tycker så  mycket om. De som värnar om mig och alla andra gäster och kunder. Mina favoriter på Waynes Mathilda och Pernilla, Gossarna på Alberts, Miro och Victor och söta Fathma som arbetar på Åhlens Östermalmstorg. Och så fina Louise i Pocketshopen Östermalmstorg.

Jo jag vet att jag är lite tjatig med mitt kaffande på stan. Men det är ju där på caféerna jag har "mitt kontor"! Och då är det viktigt att det är bra miljö, bra glo-ställe, gott kaffe och trevlig personal. Alltså fyra kriterier för att det ska få 10 daisystjärnor. 

Waynes på Stureplan är ett sådant ställe. Tjejerna som arbetar där är alla helt bedårande trevliga. De pysslar och fixar, donar och plockar. Alltid glada och tillmötesgående. Kaffet smakar vidunderligt i alla former. Man sitter perfekt i fönstret med utsikt över Stockholms stresstråk numero uno och njuter själv av att vara HELT lugn. Och musiken är lugn och behaglig. Mer sådant....

ÄNTLIGEN är det sommar. Och jag har börjat läsa igen. Böcker alltså. Om ni följer min blogg så vet ni att jag endast kan läsa romaner och deckare från den första juni till den 25 augusti. Knäppt - jo visst, men sådan är ju jag!

Så nu har jag fyllt på förrådet så att det finns att tillgå. Det gör jag alltid hos "min pockethandlare" i tunnelbanegången Östermalmstorg, Stureplan. Där jobbar världens goaste tjej som kan allt om böcker och lite till. Och så vet hon precis vad jag gillar. Hon är bäst och har ALLTID rätt!

På allmän begäran visar jag här också en bild på några av mina senaste klädesinköp. Men bara några, annars får ni kanske en chock om jag skulle visa allt...........

STORA RUBRIKER blev det när när det stora billiga varuhuset lämnat ut fel barn till fel föräldrar. Det säger mycket om dessa kortlivade barninstitutioners policy men kanske ännu mer om det föräldrarpar som gick iväg med ett annat barn än deras eget?!?!?!?!?! HUA, säger jag bara.

Jag har i alla fall bestämt mig! Nästa gång vi besöker det runda varuhuset så ska jag INTE lämna in mina barn där! Aldrig aldrig. ALDRIG!

Fast å andra sidan, så är de ju 18 respektiva 23 år. Det är ingen risk att de blir utlämnade till fel föräldrarpar!

sinar, men shoppingsjälen är så lycklig så lycklig. 

Men det är väl inte så konstigt! Eller hur! Att jag shoppar kläder så jag nog får flytta för att skapa rum till alla nyinköp. Numera kan jag ju nästan få på mig allt som jag faller för. Det kunde jag inte i mitt förra liv. Då stod jag där i boutiquen och tittade med längtande blick på Klänningen, Kjolen, Jeansen eller Toppen. Men bara tittade för jag visste att det inte var någon idé att överhuvudtaget prova. Och så längtade jag till en annan tid. Var den fanns visste jag inte. Tur är väl att inte slängde mig i Nybroviken! Nä sådan är inte jag. Började inte ens att gråta utan köpte istället en Marabou chokladkaka som jag slängde i mig på två minuter och mådde så bra i min frossarsjäl.

Nu är det lite annorlunda. Och istället så njuter jag av mitt nya liv. En till mig mycket närstående person sa igår att: Köp på du bara. Du betalar ju själv, tjänar pengarna själv och har ändrat ditt liv. Det är du värd.

Tack, jag gör som du säger!

Det där med att känna 500-procentig tillit till någon är en fantastiskt känsla. Och något som ska uppskattas och uppmuntras. Det är dock inte många som man har den speciella relationen med. Verkligen inte. Men när den finns där och man i ur och skur märker av den, det är då man uppfylls av lycka, tacksamhet och en otrolig samhörighet!

Idag åt dottern och jag frukost på Elite Plaza på Birger Jarlsgatan. Helt underbart att semestra i sin egen stad. Och ett mycket trevligt sätt att börja dagen med. Jag älskar att se när en storstad vaknar. När caféinnehavarna tvättar uteborden och sopar rent framför farstun. När leveranserna kommer med bröd och när de stressade springer till sina arbeten. Själv går jag långsamt och njuter av att min chef äntligen gav mig semester!

Sedan hände något. Vi shoppade loss?!?!?!?! Jo jo minsann. Kängor, skor, kosmetika, kaffekoppar och lite annat smått och gott. Och så mådde vi så gott i våra shoppingsjälar efteråt. Så det så!

Numera tycker jag att människor runt omkring mig blir yngre och yngre. Eller så blir de äldre och äldre. Låter det logiskt - nä, det tycker inte jag heller. Men jag ska försöka förklara.

Ni vet ju att jag vistats på sjukhus förra året. Och då är alltid läkarna mycket mycket yngre än jag. Snygga, unga, söta och enormt kunniga. Det är rätt fascinerande tycker jag. Som på något sätt går omkring i ett vakuum och tror att livet är det samma och världen inte snurrar? När jag skulle föda mitt andra barn, kom det in en urtjusig läkare på rummet. Jesses - säger jag. Nu kan jag inte förstå att jag överhuvudtaget kunde tänka på att han var snygg i det tillståndet jag befann  mig i. Men nog sjutton kunde jag det.  

För några år sedan låg jag i ett liknande rum - men jag vill poängtera att jag inte skulle föda barn då?  - och in kommer en läkare med samma efternamn som läkaren för 16 år sedan. Lika snygg som då och jag säger: Oh vi har setts förr, men det är många herrans år sedan på ett annat sjukhus. Läkaren ler åt mig och säger. Nej det var inte jag, för jag har bara varit läkare i fem år. Det var nog min pappa!!!! 

Börjar ni förstå vad jag menar med att folk blir yngre och yngre eller äldre och äldre!


Eller som när jag träffade en gammal romans på ett skoljubileum. Då var det 30 år sedan jag träffat honom. En av mina bästisar från den tiden hade förvarnat mig och berättat att HAN skulle vara där. Ni kan ju bara ana vilken tid jag lade ner på att göra mig vacker den kvällen. Till och med ny mascara införskaffade jag. När jag sedan såg honom så trodde jag inte mina ögon. Han var ju gammal. Riktigt gammal. Minst 50 år! Jag rusade in på damrummet och kollade mig i spegeln, och undrade om jag också såg så gammal ut. Men så blev jag så enormt glad när jag kom på att jag själv bara var 45 år och det är minsann mycket mycket yngre än 50. Eller hur!

Idag går tankarna mest till min bästaste bästis som efter människobesiktning måste lämnas in några dagar. Då ska något bytas ut och ersättas. Det är som med bilen. Den måste ju också kollas upp lite då och då. Och repareras och fixas till. Så även med oss Homo Sapiens. Och det har ingenting med ålder att göra!

utan skor. För mig vore det som kaffe utan socker, eller ett förhållande utan kramar. Jag har skrivit om det förr, jag ÄLSKAR skor. Och de talar till mig från skyltfönstren och lockar mig in i boutiquen. Så också idag! Jag njuter! Jag är lycklig!

är faktiskt gratis! Och det har jag kommit på helt själv?!?!?!?!?!?! 

Igår tog jag Lidingötåget ut till Gåshaga Brygga. En tur på ljuvliga 20 minuter. Ute på Gåshaga satte jag mig strategiskt nästan nere vid bryggan med skärgården och båtlivet som enda utsikt. Så vackert, så tyst, så rogivande. Kaffet kostade 37 kronor och för den investeringen kunde man sitta hur länge man ville. 

Sedan gjorde sig den typiska Daisymentaliteten hörd, och jag hoppade på Waxholmsbåten som tog mig in till stan. Satt i aktern hela resan, 30 minuter och fick då min lilla beskärda del av hav och vatten. Oj livet är allt gott!

Han min häftige gudson M tar studenten idag. Efter 12 långa år ska han äntligen "springa ut" i livet. Fast det har han redan gjort många gånger, om ni förstår vad jag menar. Han är en härlig, framåt, kreativ ung man som kommer gå långt. Tro mig! Undrar om han brås på sin gudmor?!?!?!?! 

Idag kommer jag stå där på skolgården och se när han stilig och lycklig stolt får mammas och pappas kramar och storebror G, han som är så snäll mot de sina. Och så lilla gudmors störstaste kram!

det hände på tåget till Stockholm idag. Bredvid mig satt en ung man med snäckor i öronen och en Macdator på bordet framför sig. Han lyssnade på musik, det kunde till och med jag höra. Han var så otroligt artig mot dem han pratade med och hjälpte damen bredvid med väskan. Jag blev mer och mer nyfiken, så där som jag brukar bli. 


Precis som jag hade han Facebooksidan uppe och jag försökte på alla sätt och vis se vad han hette. Jag blev nästan sneögd på kuppen. Mina fantasier tog fart och jag tänkte att han var en känd sångare, som satt där i första klass vagnen och åt tre-rättersmenyn. Och så log jag STORT för mig själv.

Att kaffa blivit populärt vet väl alla. Och att man betalar rätt höga priser för koppen. Men å andra sidan är det ju ingen som gnäller över att ölen kostar 65 kronor eller att vinet kostar 95 kronor glaset. 

I förmiddags gick jag jag in på "Lilla Kafferosteriet" på Baltzargatan 24 i Malmö. En oas, jag lovar. Där fick jag mig berättat om olika sorters bönor och beställde kaffe från Burundi. Spännande. Jag fick se hur det rostades och dofta av den sagolika doften. Hela proceduren var jättetrevlig! Och kaffet smakade mycket gott. På den lilla gården satte jag  mig under parasollet när regnet droppade från himlen. Så gott kaffe och god doft - som det blir när det regnar på sommaren.

För några dagar sedan fick jag en kommentar här på bloggen. Anonymt. Men med initialer som kanske skulle ge mig en vink om vem det är! Men nu har jag snart legat i princip sömnlös för att försöka komma vem den anonyme är. Herrejesses har gått igenom gamla klasskamrater, föredettingar?!?!, vänner och bekanta. Uppdragsgivare, kollegor ja i stort sett alla de människor som jag träffat de senaste 50 åren.....

Men inte har jag kommit lösningen närmare. Och jag som är så nyfiken. Jag klarar inte detta längre. Nu VÄDJAR jag till dig som kommenterade - hör av dig. Och inte anonymt, snälla. Låt mig inte leva i ovetskap längre! Så att jag kan få sova om nätterna!

idag är det Sveriges nationaldag! Och jag som älskar fest gillar att vi äntligen har börjat fira det härhemma. Annat var det förr då det hette Svenska Flaggans Dag. Då var jag ensam om att ha blå-gula rosetter i håret och svenska flaggan på min cykel! <

Följande krönika publicerades i Sjövärnsposten nummer 2/2011!

Vatten, en lisa för själen!

Att bo vid vatten är livskvalitet. Att färdas på havet är ett livselexir och att ha tillgång till vatten är en gudagåva.

 

Jag befinner mig i Göteborg, ute vid Eriksberg. En gång ett stort varv av dignitet, som numera är ett bostads- och fritidsområde med just närheten till älven. Här har jag varit i flera dagar och följt göteborgarna från min balkong eller från en bänk på kajen. Sol och vatten gör människor glada och pratsamma. Under vardagarna är det kostym, blazer eller dräkt som gäller. Och en lunch i solen följt av en glass på piren.

 

Till helgen klär svenskarna av sig så fort temperaturen närmar sig 15 grader så också denna helg. Då kommer Älvsnabben med stadsborna som skall ut och njuta vår. Med medhavd picknikkorg eller en sen lunch hos den lilla italienaren på hörnet.

 

Men vatten kan också vara en fara för kropp och själ. Det är inte alla människor förunnat att ha tillgång till rinnande vatten eller ens rent vatten. Vi behöver faktiskt inte gå så långt, här i Sverige har både Östersund och Sollefteå drabbats av bakterier som gjort flera invånare magsjuka.

 

Hur agerar då kommunerna när ”katastrofer” inträffar? Tänker de på att tillvarata de resurser som finns hos frivilligorganisationerna? Vet de att Bilkåren kan köra ut vatten i lastbilar och Svenska Lottakåren se till att vatten delas ut.

 

Sjö och hav kan ställa till det rejält. Alla vi som älskar havet vet också att det bara inom loppet av några minuter kan ändras från att vara gnistrande blått till stormande grått. Eller om spriten tar vid och de glada seglarna faller över bord eller går på grund.

 

Då ställer mer än gärna Sjövärnskåren upp. Med våra kunniga medlemmar och ändamålsenliga båtar kan vi ta oss ut och vara med i letandet, eller se till att logistiken fungerar. Leverera mat och dryck till räddningspersonalen. Resurser i tiden.

 

Kanske är det dags att kalla oss för beredskapsorganisationer igen. För det är precis vad vi är. Se till att göra ordet beredskap till någonting nödvändigt positivt och inte mossigt och larvigt. Beredskap är vi alla i behov av. Som individ, kommun, organisation, stat och världsdel. Mer och mer för varje dag som går.

 

Nu stundar sommar och semester. Då är det dags att tänka på lata dagar, stränder, sand och hav! Och glöm inte beredskapen!

 

Idag är det den 5 juni. Det vet ni säkert redan. Inte behöver väl jag upplysa er om det....

Äntligen. Nu sitter jag i "min lilla trädgård" och chillar - eller slappar som det hette förr!!!! Läser, dricker kaffe, solar och gör absolut INGENTING AV VIKT! Jo förresten, latar mig!

idag har min Rut varit här. Och det är skinande rent. Imorse innan vi gick hemifrån såg det ut som om